Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår konstituerande församling och dess regeringsform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men strafflagen (kap. 9): »talar eller skriver
man smädligen emot konungen» etc. Här menas
väl personen, privatpersonen.
Antaget i ett grannland att konungen t. ex.
utger dåliga dikter, som recenseras efter
förtjänst, det vill säga ofördelaktigt, kitsligt eller
rent av smädligt, så blir frågan om detta kan
räknas som majestätsbrott.
En annan fråga blir den: om konungen i
samma grannland avlagt sin konungaförsäkran
och i denna med ed (så sant mig Gud hjälpe)
lovat att efter yttersta förmåga befrämja rikets
och varje innebyggares sannskyldiga gagn och
bästa, och styra riket efter grundlag och allmän
lag och laga stadgar, men han icke håller denna
ed, utan »ej vårdar regeringsärendena», så är
han ju de facto menedare, och har själv kränkt
både konungens majestät och grannlandets
författning.
[Ankarström stödde sitt försvar i hovrätten
huvudsakligen på Gustav III: s egen
förkastelsedom över den som bröte 1772 års
regeringsform.
»Kan den vara landets konung, som är i
stånd att bryta den ed, han gjort för folket,
att hålla, styra och efterleva 1772 års
regeringsform, vilken konungen själv fick sammansätta.»
(Biogr. Lex. där utdrag ur Ankarströms ståtliga
försvar finnes tryckt.)]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
