- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 53. Tal till svenska nationen samt andra tidningsartiklar 1910-1912 /
190

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heder och karaktär i konstitutionella monarkien.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

möjligtvis även har offentligt ogillat; ty såsom förnuftig
människa kan han ej sedan inlåta sig på dess
verkställande, och måste följaktligen nedlägga sitt ämbete.»

Vi ha nyss sett regenten, själv frihandlare,
kontrasignera tullskydd, sedan flaggfrågan, och sitta kvar
ändå.

Vi ha läst i Louis De Geers Minnen att Karl XV
kontrasignerade mot sin övertygelse de flesta nyttiga
lagar som under hans regering tillkommo.

Den allmänhet, som har intresse av den nya lagens
tillkomst, prisar monarken i detta fall, för hans
konstitutionella tänkesätt. Men de glömma därvidlag huru
den olycklige regenten fått steg för steg offra sin
karaktär och sin heder. Och en vacker dag frågar sig
folket: hur vill en monark sitta kvar på den platsen,
där heder och karaktär regelbundet offras. Det finns
numera knappast en tidningsskrivare, som stannar
länge i den tidning, där hans meningar bekämpas; han
vantrivs, förlorande aktningen för sig själv, och så
går han.

Det förvända i systemet har nu gått så långt, att
ju sämre monarken är, ju mer karaktärslös, dess högre
är han älskad. Det stora apanaget ser därigenom ut
som mutor, att han skall låta bli att regera. Kung
Leopold i Belgien lär ha varit idealet, ty han skall
varje morgon ha frågat sin kammartjänare om
ministrarne avgått. Kung Edvard lär icke ha givit honom
efter, och att han kunde festa upp 25 miljoner om
året, räknades honom till förtjänst.

Om femtio år kan man säga, att »svenska
folkets historia är dess ministrars». I England äro redan
regenternas namn så gott som utplånade, ty nog minns
man Palmerston, Russel, Disraeli, Gladstone, men att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:40:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/talsvnat/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free