Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättvisans klor eller domstolslogik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rättvisans klor eller domstolslogik.
Nu är någon anklagad för lagbrott, med rätt eller
orätt. Det synes då såsom om domaren först borde
ställa sig neutral och undersöka anklagelsens
befogenhet, och icke straxt söka bevis för brottslighet. Yppa
sig nu sannolika skäl för brottslighet, så söker han
bevisen. Den anklagades försvar anses värdelöst
emedan man icke får »tala i egen sak», ehuru
självförsvar eljes är tillåtet. Allt vad den anklagade förebär,
betraktas som värdelöst, emedan det antages att han
ljuger. Men i nästa påropade mål, kan den anklagade
från förra målet kallas som vittne och nu gäller hans
ord tungt, så tungt att han jämte ett vittne till kan
fälla till döden. I detta fall behandlas han icke som
lögnare, även om han bär hemligt hat till den
anklagade.
Nu finnes visserligen jäv och bevisföring. En
uppenbar fiende kan jävas såsom partisk emot; en
vän eller släkting är oftast partisk för. När domaren
fattat misstankar, söker han ju snärja och fälla. Det
farligaste härvidlag för den anklagade är att råka i
tvetalan. Men ingenting är vanligare än att den
anklagade låter förleda sig till medgivanden, ty om domaren
anslår en human, överseende ton, narras anklagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
