Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkornas försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkornas försoning.
(Leibniz-Bossuet.)
Det är mycket svårt att få fram sanningen
rörande kyrkosöndringen eller luterska reformationen,
och vill man vara rättvis, så blir man klämd från
två håll. Bossuet skrev som katolik om de
protestantiska kyrkornas söndringar, naturligtvis från
katolsk synpunkt; Merle d’Aubigné har i nutid skrivit
reformationens historia, men som kalvinist skonar han
icke Luther, utan talar med nöje om vad andra
förtegat, därför kan hans bok begagnas, ehuru även som
försvar för protestanterna. Men den som vill höra
vad katolikerna andraga till sitt försvar, må läsa James
Qibbons, ärkebiskop i Baltimore: Våra fäders
tro (svensk övers., Sthlm 1887).
Emellertid, då Luther uppträdde mot
avlatshan-delns missbruk, väckte detta nästan allmän belåtenhet.
Leo X själv tyckte att Luther var en bra karl, som
kunde begagnas, och han lät verkställa en
undersökning, som slutade med Tezels avsättning.
Detta förvånar nog oss, som bara läsa förkortad
tendenshistoria om katolikernas ofördragsamhet och
omöjlighet att ta reson. Men kyrkan själv hade re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
