Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibeltolkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELTOLKNING 287
Då Lea (den fula) var försmådd gjorde Herren
henne fruktsam, och ’hon födde. Och kallade hon
barnet Ruben (Raå beonji: Bibelkommissionen), ty
»Herren har sett till mitt lidande». Bättre: »Se en
Son!» (Gesenius.)
Men när Jakob välsignar sina söner innan han
dör, tolkar han Ruben på ett annat sätt: »Ruben,
min förstfödde är du, min kraft, och min styrkas
förstling... Men du sjuder över som vatten ...» Här
tages Ruben från Rab = mäktig, eller Rob -mängd,
eller Rabab = förökas (=Rabah).
När återigen Mose (5 M. 33) välsignar Israels
stammar, säger han om Ruben: »Må Ruben leva och
icke dö; dock blive hans män en ringa hop,» alltså
må icke föröka sig (Rabab!).
Ett andra exempel. Då Lea födde Gad sade hon:
»Till lycka!» och därav namnet.
Men Jakob säger: »Gad skall trängas av skaror,»
och Gad betyder även skara. Moses liknar Gad vid
en lejoninna, som söndersliter, och där lånar han
betydelsen från Ghad (rov), Ghez (vrede), Ghit (rusa)
eller Ghoz (kraft).
Om man nu ställer sig på den puerila
rationalismens ståndpunkt, så upptäcker man först
motsägelser, naturligtvis. Gad betydde ju lycka, men sedan
skaror och så rov, vrede, rusa.
Ja, det är så; men det är även så, att alla
egennamn (nomina propria) varit namne-ord (appellativa).
Men orsaken till detta spel med ordens ljud,
förklaras först och bäst av Swedenborg. (Arcana I: l
sid. 41.) »Skrivsätten (styli) i Ordet äro i
allmänhet fyra särskilta.»
»Det första är det, som var brukligt iden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
