Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. A.-T. 11.2 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indogermanskt, italiskt. Alla med skäl, emedan alla
språk äro i släkt.
Men det finns något frestande i dessa skrivtecken,
som delvis likna våra runor, och till den grad att
man framför ett etruriskt mynt tror sig se ett av våra
äldsta och tvärt om. Den omständigheten att samma
tecken ofta har olika ljud i de olika språken, gör
dock saken betänklig, och uppkastar en ny fråga:
om etruriska bokstäverna äro rätt lästa.[1] Större
intresse erbjuder etruriska språket genom dess
uppvisande av barbarens rätt att omskriva grekiska namn,
och därigenom närma dem våra nordiska. Grekens
Glavkos blir Clause, som kan bli Claudius, varifrån
vårt Claus, eller Claes, härstammar. Odins broder
Vile heter på grekiska Iolaos, som är Vile på etruriska,
men behöver icke vara densamme. Aitolos (gr.) är:
Etule, Tile, Attila, Adil. Aplun (etrur.) är Apollon,
och Apulien är nog släkt med Apulum i Dacien,
kanske med Apolda. Artemis är Aritma, som icke
är långt från Hertha. Scuno (etrur.) betyder skön,
på grekiska skaun, som stämmer in på det sköna
Skaune, lika rätt uttal som Skåne. Svetiu, Sveti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
