Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. A.-T. 8.3 1911
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES ANOR 429
blir då Yng, Ing, Eng, Ang, Ane. Där är Aneus
(Martius), Inge-voner, Iguvium med egubinska
tavlorna, Yngve (Frei) o. m. s. Att i Eddasångerna
Jofur, Satur och Mar förekomma, ha Rudbeckianer
begagnat sig av och fått dem till Jupiter, Saturn
(Hathor, egypt.) och Mar-tius. Även Athrid
(=Atri-den) finns där.
Men Ygg kan bli Hygg och även Sigg, och där är
Sigge (Fridulfsson), Sigyn och - Sigynnerna, som
på Herodots tid bodde i Noricum, Dacien,
Panno-nien; och därifrån är väl Segodunum, Singidunum, som
nog är Szegedien i ungerska Alföld (nb.).
Men före namnet Odin har han detta: Thundér,
som väl är tyska Donar eller svenska Tor, varav
kan förklaras att Torsdyrkan anses äldre än Asaläran.
Men där mytologien börjar, där slutar
etnografien, men det var just den jag åsyftade, och
återvänder nu till ämnet.
Jag hade i föregående påpekat huru avvikande
våra äldsta krönikor äro rörande konungalängder, och
jag sökte förklara detta medels en skedd förviäxling
mellan Nya, Lilla Svithiod och Stora, Gamla Svithiod.
Per Wieselgren har (i Ny Smålands Beskrivning)
vidrört frågan utan att finna lösningen. Småland hette
fordom Finnveden, utan att några finnar varit där.
Och han blir orolig som Olaus Petri i sin krönika,
men Olaus blir otålig och förvisar motsägelserna till
sagan.
Wieselgren söker en utväg på detta sätt:
»Finnär emellertid en stavelse, som fordrar mycket studium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
