Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan. A.-T. 9. 2. 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja, förrän solen bliver förmörkad
och dagsljuset och månen och stjärnorna,
före den ålder, då molnen komma igen efter regnet,
den tid, då väktarna i huset darra,
och de starka männen kröka sig,
då malerskorna sitta fåfänga, så få som de blivit,
och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster,
då dörrarna åt gatan stängas till,
medan ljudet från kvarnen försvagas,
då man står upp, när fågeln begynner kvittra
och alla sångens tärnor sänka rösten;
då man fruktar för var backe
och förskräckelser bo på vägarna;
då mandelträdet blommar
och gräshoppan släpar sig fram
och kaprisknoppen bliver utan kraft,
nu då människan skall fara till sin eviga boning
och gråtarna redan gå och vänta på gatan;
ja, förrän silversnöret ryckes bort
och den gyllene skålen slås sönder,
och förrän ämbaret vid källan krossas,
och hjulet slås sönder och faller i brunnen –
och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit
och anden vänder åter till Gud, som har givit den.
– – –
»Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord,
sådant som med rätta kunde skrivas, och sådant som
med sanning kunde sägas.»
Så ville jag läsa för honom, vilken slutade som
Predikaren; och så önskade jag man ville en gång
läsa åt mig när mitt ämbar är krossat, och mitt hjul
fallit i brunnen.
A.-T. 9. 2. 1911.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
