Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen från Danmark. Politiken 22.1. 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN DANMARK 557
en vänlig stämma: »Nå, men vad gör De så här?»
- Det var Georg! - »Jag sökte en människa, men
fann ingen!» - »Men kom så hem med mig!»
»Hem», det ägde jag själv, och det var icke det
jag sökte; gjorde undanflykter, och den vänlige
mannen satte sig ner och sprakade. I fonden syntes Det
Kongelige Teater med Oehlenschläger och Holberg.
Jag kom då att säga: »Där sitter min ungdoms skald,
Oehlenschläger.»
- Nej, bevara oss! Det var ju ett barn.
- Jaa, men så har jag drömt mig poesien, naiv,
fastän jag kommit långt ifrån barndomen. Men jag
hoppas komma igen. (Jag skrev då på »Klockarn
på Rånö» och hade utgivit »Hemsöborna», min
brytning med den rena realismen, fore 18QO års
påstådda svenska renässans.) Därpå fortfor jag:
- Men jag har en annan dansk diktare (utom
H. C, Andersen), som utövat det djupaste inflytande
på mig: Sören Kierkegaard, som ni skrivit så
sympatiskt om. Hur kan ni såsom Hädonist (Livsglädjen)
förstå den lidandets religion, som Kierkegaard
bekänner?
(Här måste jag samvetsgrant avbryta, ty jag
minns icke svaret.)
Tjugo år ha förflutit sedan dess; mina vägar ha
gått genom Inferno och Purgatorio utan att jag sett
Paradiso; derför har Kierkegaard med sin
konfes-sionslösa kristendom åter blivit min fana, som jag
egentligen aldrig övergivit, då tillvaron själv endast
varit mig ett stort lidande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
