Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 2. Dressyren börjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 37
dagen, »om Gud vill». Om Gud ger storm eller snö,
är han löst. Men gossen hade inga sådana
försiktighetsmått för sig vidtagna. Han hade försummat
sin plikt och han skulle ha straff: det var allt.
Han gick tunga steg in i klassen. Där var
endast kustos, som log emot honom, och hans namn
skrevs opp på svarta tavlan under rubriken: Sero.
En kvalfull stund gick, och så höras starka
nödrop i secunda och rappen av en rotting falla tätt.
Det är rektorn, som gör sin razzia eller tar sin motion
på de senkommande. Han faller i häftig gråt och
darrar i hela kroppen. Ej för smärtan, men för
vanäran att läggas opp som ett slaktdjur eller en
delinkvent. Då öppnas dörren. Han far opp. Men det är
städerskan, som skall putsa lampan.
- God dag, Johan, säger hon. Har han kommit
för sent, som är så ordentlig annars. Hur mår Hanna?
Johan upplyser att Hanna mår väl och att det
snöat så mycket på Norrtullsgatan.
- Har ni flyttat till Norrtullsgatan, Gubevare
oss.
Nu öppnar rektorn dörrn och rektorn kommer in.
- Nåå, du!
- Rektorn ska inte vara obeskedlig mot Johan,
för han bor på Norrtullsgatan.
- Tyst, Karin, säger rektorn, och gå!
- Jaså du, du bor på Norrtullsgatan, du? Det
är långt bort det. Men du kan passa på tiden ändå.
Han vände och gick.
Det var Karins förtjänst att han undkom stryk.
Och det var ödets att Hanna tjänt hos rektorn
sammans med Karin. Det var relationernas makt, som
räddade honom från en orättvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
