Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 9. Han äter andras bröd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194 TJÄNSTEKVINNANS SON
- Vad heter han?
- Baron X.
- Brukar ni aldrig vara där?
- Jo, ibland.
Det fanns ett slott ändå, med en baron i. Hm!
Johans promenader togo snart sin reguliera väg neråt
stranden, därifrån han såg slottet. Det var omgivet
av park och en stor trädgård. Hemma hade de ingen
trädgård. Det där var annat, det!
En vacker dag underrättar friherrinnan honom
att han dagen därpå skulle följa gossarne till barons,
där de skulle stanna hela dan. Hon och sektern ville
stanna hemma, och han skulle representera huset,
tillade hon skämtsamt.
Därpå frågade han om sin toalett. Jo, han kunde
åka dit i sina sommarkläder, men ta svarta rocken
på armen och gå in i lilla gobelinsrummet på nedra
botten och kläda sig till middan. Qobelinsrummet!
Hm! Skulle han kanske ta handskar? Hon
skrattade. Nej, visst inga handskar. Han drömde hela
natten om baronen och slottet och gobelinsrummet.
På morgonen körde ett höskak opp på gården för att
hämta ungdomen. Ä! Det tyckte han inte om. Det
påminte om klockargården.
Och så åkte de. Kommo upp till en stor
lindallé, körde opp på gården och stannade framför slottet.
Det var verkligen ett slott från Dahlbergs Suecia, och
det daterade sig från unionstiden. Från en bärså
hördes välbekanta smällar av brädspelsbrickor. Och
därifrån framträdde en medelålders herre i slankiga
hamptygskläder. Hans ansikte var icke nobelt, mera
borgerligt snarare, med ett grågult skepparskägg. Han
hade örringar också. Johan stod med hatten i handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
