Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 4. Framför ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 311
Hade sålunda haft en vacker framtid för sig, men
tvärt avbrutit och gått in vid teatern. Johan mindes
ännu huru i hans barndom det repeterades pjäser
av teknologer, hemma där släktingen bodde, och han
hade sett ett teknolog-spektakel i La Croix’s salong.
Ingenjörens steg blev en familjesorg, som aldrig lade
sig, och den beklagade unge mannen var vid denna
tidpunkt ännu icke bliven någonting, utan reste med
landsortssällskap utan namn. Det var den svåraste
punkten. - Ja, det var han, svarade Johan sig själv,
men jag skall lyckas! - Varför? Därför att han trodde
det. Och han trodde det, därför att han önskade det.
Att vilja spåra lustens medfödda tillvaro däri
att Johan mycket lekte med en liten barnteater som
barn, är också utan tillräcklig grund, då alla barn
leka med teatrar. Han hade väl fått lusten genom
att se andra spela, och teatern var ju en overklig,
bättre värld, som lockade en ut från den tråkiga
verkliga, som väl ej skulle förefallit tråkig, om
uppfostran varit mera harmonisk, realistisk och ej så
romantisk, som den var.
Nog av, beslutet var fattat, och utan att säga
det åt någon, går han upp till föreståndaren för
elevskolan, litteratören vid kungliga teatern.
När han hörde sina ord uttalas: jag vill bli
skådespelare, ryste han. Det var som att riva ner
medärvd blyghet och var ett starkt våld på hans
naturell.
Läraren frågade vad han höll på med.
- Jag skulle bli läkare.
- Och överger en sådan bana, för denna, den
svåraste och sämsta av alla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
