- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
338

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 6. Bakom ridån

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

338 TJÄNSTEKVINNANS SON

han predikat i kyrka. Det hjälpte ej. Men det värsta
var att behöva stå och hänga timtal på repetitioner,
utan något att göra. Läste han så i en bok, fick han
höra, att han ej var intresserad. Gick han sin väg,
så gjordes allarm. På elevskolan lästes nu roller.
Barn, som endast gått igenom småbarnsskolan, fingo
läsa Goethes Faust, naturligtvis utan att begripa
något. Men eget nog, deras oförskräckthet räddade
dem, och de gingo på, bra nog, så att det såg
ut som om skådespelaren egentligen inte behövde
begripa, bara det lät bra.

Efter ett par månader var han led vid alltihop.
Det var hantverk. De största skådespelarne voro
trötta och likgiltiga, talade aldrig om konst, bara
om engagemang och flitpengar. Det var inte en
gång en antydan av det där glada livet bakom
kulisserna, varom man så mycket skrivit. Tysta och
stilla som arbetare sutto de och väntade på replik;
ballettskor och kvinnliga korister sutto i sina
kostymer och sydde eller stickade. I foyern gick man
på tå, tittade på klockan, putsade lösskägget och
sa aldrig ett ord.

En afton, när »Maria Stuart» gavs, satt Johan
ensam i foyern och läste en tidning. Dahlqvist, John
Knox, kom in. Johan, som hade en outsäglig
vördnad för den store skådespelaren, steg upp och bugade
sig. Tänk, att få tala vid en sådan man! Han darrade
vid tanken. Knox med sitt härliga, vita, långa hår,
sin svarta dräkt och de halvslocknade stora ögonen
i det väldiga, nu i veck liggande ansiktet, slog sig
ner vid bordet. Han gäspade.

- Vad är klockan? frågade han med
grav-stämma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free