Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 9. I böckerna och på tiljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
374 TJÄNSTEKVINNANS SON
Johan hade tillbragt sin ungdom med att taga
reda på det förflutna. Han kände Marathon och
Cannä, spanska successions- och trettioåriga kriget,
medeltid och forntid, men när nu på sommaren det
stora kriget mellan Frankrike och Tyskland bröt ut,
förstod han icke vad frågan gällde. Han läste om
det, som om en teaterpjäs, och intresserade sig för
utgången för att få se huru det skulle gå. På
Kristine-berg, där han om sommaren bodde hos föräldrarne,
låg han i gräset ute i parken och läste Oehlenschläger.
Till sin grad skulle han välja ett specialområde
inom huvudämnet, estetiken, och han hade valt den
danska litteraturen, därtill lockad av Dietrichsons
föreläsningar. I Oehlenschläger hade han funnit
höjden av nordisk poesi. Det var för honom poesiens
poesi, det omedelbara, som han beundrade, kanske
mest därför att han saknade det. Något bidrog väl
också det danska språket, som föreföll likasom en
idealiserad svenska och klingade såsom modersmålet
från en på avstånd fjllbedd kvinnas läppar. När han
läst Helge, ringaktade han Frithiofs saga; fann den
lunsig, nykter, prästerlig, opoetisk.
Oehlenschläger var en bok, som verkade genom
kontrast som supplement, kanske dock även
romantiken i densamma ännu fann eko hos ynglingen, som
nu vaknat till poetisk verksamhet och som ansåg
poesi och romantik sammanfalla. Även bidrog väl
något sådana omständigheter som hans böjelse för
det nordiska, vilket Oehlenschläger ju upptäckt, och
hans pågående olyckliga kärlek till en blond, blek
flicka, som var förlovad med en löjtnant.
Oehlenschläger gjorde också därför bara ett övergående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
