Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr 1 SUNDSVALLS TIDNING Tisdag 3 Januari 1888
så tvärsäkert på, att med det oriktiga nam-
net på röstsedlarne afses den förre perso-
nen, och icke lika gerna den senare?
Det är frågan. På sin allra högsta höjd
kan det vara sannolikt. Men med sanno-
likhetsslut borde man i ett sådant fall som
detta nöja sig. Antagen, att det stått
på en mängd af de nu till nåder tagna val-
sedlarne öfverståthållaren Peterson. Hade
man då haft rätt att resonnera som så: det
fins visserligen icke egentligen någon per-
son med detta namn och titel; men efter-
som vi icke ha mer än en öfverståthållare,
så måsté väl valmännen, låt vara, att de
kalla honom för Peterson, icke kunna åsyfta
någon annan än den högt förtjänte och med
allt skäl högt uppburne man, som nu in-
nehafver platsen såsom öfverståthållare? I
själfva verket vore detta antagande mindre
absurdt än det, som ligger uttryckt i öfver-
ståthållareämbetets utslag. Ty den person,
om därigenom förklarats lagligen vald, har
hvarken den verksamhet eller det namn,
som på de godkända valsedlarne anses be-
teckna just honom, och ingen annan.
Af förolyckade 133 segel- och 14
ångfartyg under november månad voro 4
svenska.
För olycksfallsförsäkring af Malmö
stads poliskår 75 man till 159,800 kr. be-
gäres af stadsfullmäktige därstädes ett år-
ligt anslag af 799 kronor.
Mindre lyx. Å samtliga tåg, utom
snälltågen, på linien Upsala—Stockholm
äro från detta års början alla första-klsss-
vagnar indragna.
Jönköpings arbetareförening an-
ordnade i tisdags en stor bal och sam-
manträdde i torsdags för att besluta om sin
upplösning.
Danske skalden C. Hostrup har i
danksa »Morgonbladet» beskrifvit sitt sam-
manträffande med Henrik Ibsen sistliden
höst. Han hade då endast en gång sett ho-
nom. Ibsen sade honom att han gjort en
upptäckt: han hade nämligen i många år
känt fjället,men nu hade han upptäckt haf-
vet det jämna, blida, danska hafvet. De
reflexioner, hr Hostrup gör i anledning af
detta uttalande, äro särdeles intressanta och
återspegla förträffligt den blida, troende, fri-
modiga människan och skalden. Han slu-
tar med sagan om en fé, som blifvit glömd
vid kungens barndop och därför lofvat häm-
nas. Jag vill säga, yttrar H., att då det
moderna europeiska själslifvet föddes, voro
visserligen tillstädes många feer, hvilka gåf-
vo stora och rika gåfvor, men det var en,
som hörer till ett sundt och gladt männi-
skolif, som man ej tänkte på, emedan man
blifvit gammalklok, och det var omyndig-
hetens, barnslighetens fé. Och därför är
det, att den nuvarande slägten, trots all vis-
dom och förstånd, icke är en lycklig slägt,
emedan den saknar trons gåfva, hjärtats
omedelbara syn; därför är det, att den midt
i sin klokskap sväfvar i fara att gå vilse i
det allravigtigaste, i hvad som är godt och
ondt, sedligt och osedligt, och trots allt, som
vunnits genom dess stora arbete, som skall
bli kommande tider till så stor hjälp, skall
stanna midt i sin utveckling, i fall den icke
lärer sig att gifva akt på den fé, som den
hittills försmått. Hvad som fattas den, hvad
den behöfver, för att bli sund och glad, det
är just det, jag i dag kallar — att upptäcka
hafvet».
Finland i Almanack de Gotha.
Tidningen Finland fäster uppmärksamheten
vid det förhållande, att framställningen i
»Almanach de Gotha» af Finlands politiska
ställning och konstitutionella författning se-
dan år 1886 undergått en förändring, som
är egnad att föra en utländings omdöme
på villospår. Finland hade nämligen till
och med år 1885 dels innehaft sin egen
särskilda plats bland öfriga stater, dels varit
inrangeradt under Ryssland med tillägget
»réunie à l’empire de Russie sous le même
souverain». Afdelningen »Finland» inleddes
dessutom af några korta uppgifter om lan-
dets konstitution. Men ur 1886 års Alma-
nach var denna inledning — försvunnen.
Och Finland (»storfurstendömet») hade un-
der den gemensamma rubriken »Russie» fått
sin blygsamma plats, såsom afdelning III,
omedelbart efter »konungariket» Polen. Icke
en antydan gafs om, att Finlands ställning
till Ryssland i något afseende afviker från
t. ex. nämda konungarikes.
Denna redaktion af afdelningen för Fin-
land gick igen i 1887 års Almanach och
presenterar sig åter i den nyss utkomna
upplagan för år 1888.
Hvems hand åstadkommit densamma, hvem
det varit, som i den tidigare, riktiga fram-
ställningen verkstält de påpekade förändrin-
garna i afdelningen för Finland, är oss icke
bekant. Vi känna endast att de sakliga upp-
gifterna för kalendern årligen infordras ge-
nom vårt statssekretariat i Petersburg, till-
lägger tidningen.
Staden Vasas handel på Sverge.
Under detta seglationsår har från Vasa till
Sverge enligt af svensk-norska vice konsu-
latet i Vasa afgifven årsberättelse, exporte-
rats följande artiklar: Smör 82,944 lisp.;
färskt kött 26,000 lisp.; färskt fläsk 800 lisp.;
färsk fisk 3,000 lisp.; fodermjöl 1,650 säc-
kar; hvetemjöl 350 säckar; hafra 41,000 lisp.;
råg 4,340 tunnor; potates 2,000 tunnor; färsk
fågel 427 korgar; färsk lax 1,500 lisp.; kalf-
skinn 402 knippor; rörtofs 192 säckar; hö
i pressade balar 12,000 lisp.; höfrö 172 säc-
kar; pottaska 83 tunnor; hästar 20 st ; nöt-
kreatur 373 st.; svin 3,556 st.; får 14 st.
Dessa tal, jämförda med de föregående årens,
ställa sig mycket låga, isynnerhet antalet lef-
vande kreatur. Till följd af de i allmänhet
tryckta affärsförhållandena hafva också ofvan
uppräknade artiklar betingat sig ett mycket
lågt pris. & & j
Hvad åter beträffar införseln från Sverge
till Vasa till det mesta bestående af spik,
stål svartsmide, plåt, rödfärg, krita m. m.
har den samma, jämförd med de föregåen-
de årens, varit betydligt mindre. Till följd
af de under förra året förhöjda tullsatserna
på en del svenska artiklar har importen af
t. ex. stångjärn, förut en stor artikel, äfven-
som af jordbruksredskap detta år knapt
förekommit. Däremot har mejeriredskap i
ganska stora partier inkommit, detta bero-
ende af att stor mängd mejerier uppförts i
angränsande trakter. V. B.
Hör ej dit. Angående Halmstads läro-
verksskolräkenskaper för 1884 ha kammar-
rättens revisorer bl. a. anmärkt:
att af biblioteks- och materialkassan an-
vändts 5.50 till inköp af blommor för exa-
men juni; 2.50 till vaktmästaren för upp-
sättande af skolflaggen; 3.50 för musik-
program och att
af premie- och fattigkassan användts 17.75
för inköp och forsling af dricka åt lärjun-
garne vid utmarscher. Läroverkets rektor är
dömd återbetala beloppen med 29.25.
— I Göteborgs allm. läroverks räkenska-
per för samma år anmärkes bl. a. att 9 tele-
gramkvittens betalts à 5 öre stycket, oak-
tadt de ingenting skolat kosta; att sångpro-
gram köpts för 8.50, hvilka belopp rektor
dömts att jämte andra poster återgälda.
S. P. B.
Storartade donationer. Grosshand-
laren och riddaren August Wennberg, som
afled i hufvudstaden den 17 des. och lifs-
tiden varmt intresserade sig för flere olikar-
tade välgörenhetsinrättningar och skolor, har
genom testamente af sin efterlemnade för-
mögenhet, jämte legater till slägtingar, gjort
följande donationer till nedannämda inrätt-
ningar i Stockholm, nämligen:
till Grevesmuhlska skolan.......................50,000
till Borgerskapets enkehus mot skyldighet att
vårda den aflidnes och hans föräldrars graf-
var samt gifva lifräntor.till två trotjäna-
rinnor..............................................60,000
till Borgerskapets gubbhus..........................35,000
till sällskapet Pro Patria ........................60,000
till den till förmån för gamla tjenarinnor och
beredande af hem åt dem inrättade stif-
telsen..............................................30,000
till nödhjelpskassan ................................5,000
till sällskapet Par Bricols fattigkassa ........ 6,000
till befrämjande af s. k. skollofskolonier in-
om Jacobs och Johannis församling ................10,000
till skolan för sinnesslöa barn....................10,000
till arbetshemmet för idioter.......................10.U00
till sällskapet för dygdigt och troget tjän-
stefolks belönande...................... 10,000
till sällskapet Vänner till Pauvres honteux 10,000
till Fagerbergska inrättningen mot skyldig-
het att utgifva en lifränta........................ 50,000
Summa 346,000
Vid statens järnvägstrafik utgjorne
under november månad 1887: bruttoinkom-
sten kr. 1,402,993.40, drifkostnaden kronor
960,149,99 och de till statskontoret inbetalda
disponibla trafikmedel kr. 300,000.
För jan. till och med november månader
voro bruttoinkomsterna kr. 16,948,936.85
samt de till statskontoret inlevererade tra-
fikmedlen kr. 4,800,000, af hvilka de förra
med kr. 760 650,57 och de senare med kr.
500,000 understiga motsvarande poster från
föregående år.
Själfmord. Från Trelleborg meddelas,
att kontoristen Robert Malmros juldagen
på aftonen skjutit sig. M. hvilken var an-
stäld på sin broders, skeppsredaren och
grosshandlanden Frans Malmros kontor, var
känd för ett ofta mycket besynnerligt väsen
och den olyckliga gerningen torde hafva
skett under inflytande af någon tillfällig
sinnesrubbning; något slags ekonomisk svå-
righet torde allra minst hafva drifvit honom
därtill. Han var omkring 60 år gammal
och ogift.
Rättegångs- och Polissaker.
Sedelförfalskningen i Gnarp. Med till-
verkarne af de falska Westerbottenstiorna
företogs i fredags förnyad ransakninig i Hu-
diksvall. Familjen Fredin, gravören Me-
lander, hans broder Wiklander, arbetarne
Vestin och Forsberg samt målaren Sjö-
blom voro härför tilltalade. Intresset hvi-
lade denna gång på de fyra sistnämda som
förut icke varit för detta brott häktade.
Vestin hördes först, och förnekade till
en början all delaktighet i denna förfalsk-
ning, hvarför han genast affördes.
Forsberg mjuknade efter en half timmes
bearbetning så pass mycket upp, att han
erkände att han i tillverkningen af dessa
sedlar såväl på Åsnorrbodarne som vid
Heffnerska sågen tagit del. Men mindes
icke huru allt tillgått, blott att han af hand-
landen J. A. Norberg vid Heffnerska så-
gen därtill förledts.
Vestin fick härefter åter förekomma och
erkände äfven han nu efter en del sling-
ringar att han och Forsberg i Vestins hem
tryckt sedlar, men förklarade sig icke kunna
uppgifva beloppet, ej häller hvem som skrif-
vit namnen å sedlarne, men trodde att Me-
lander och Norberg gjort detta. För öfrigt
hade äfven han förledts af Nordberg till
detta brott och mindes mycket litet af hela
saken.
Wiklandor och Sjöblom visade sig som
hårdnackade, obevekliga, brottslingar. Wik-
lander ville tala om allt annat än det, hvarom
han tillfrågades, och när hans broder och
Fredins påstod att han varit med om för-
falskningen, svarade han med utrop: »det
ljög han», »det ljög hon så lång som hon
är», etc.
Sjöblom är redan för utprångling af falska
Sundsvalls sedlar å 50 kr. dömd till 7 års
straffarbete och tyckte detta kunna vara
nog.
Åklagaren anhöll om ytterligare uppskof
för att mot de båda sistnämde komma i
tillfälle att förebringa bevisning, samt hem-
stälde till rätten jämväl om häktning af
handlanden J. A. Norberg på grund af
hvad mot honom kommit.
Uppskof beviljades till den 16 januari
och förklarade häradsrätten Norberg skyl-
dig att genast träda i häkte.
— Förhören med de många i förfalsk-
ningen af Sundsvallssedlarne inblandade
personerna har nu afslutats sedan alla de
häktade erkänt sitt brott. I fredags bör-
jade ransakningen med de för förfalsknin-
gen år 1885 af Westerbottenssedlar i Häff-
ners vid Sundsvall häktade tre personerna
och förmåddes två af de anklagade, såsom
ofvan synes, att efter en stunds ihärdigt
nekande erhänna sig skyldige.
Sedelförfalskaren Nils Olof Sundin var
i onsdags instäld för Stockholms rådhus-
rätts fjärde afdelning för ransakning angå-
ende i hufvudstaden verkstäld utprångling
af två af de falska 50-krone-sedlarne. Den
tilltalade erkände såväl detta som att han
biträdt förre gravören Melander vid till-
verkningen medelst anskaffande af papper
o. s. v., men anhöll, att det måtte anteck-
nas i protokollet, att M:s uppgift, att han
af S. blifvit lockad och tubbad, vore san-
ningslös, utan att Sundin tvärtom blifvit
hotad och lockad af Melander. I afvaktan
på rättegångshandlingarna från de dom-
stolar, där den tilltalade förut lagförts, upp-
sköts målet till den 4 januari.
Dömd krigsrätt. Efter förordnande af
justitiekansleren hade krigsfiskalen Beren-
creutz utfört åtal emot kommendörkapte-
nen frih. F. W. Bennet, auditören G Ek,
kommendörkaptenen J. D. Barclay, kapte-
nen C. W. B;eckströnv och underlöjtnanten
G. Th. Kraak för det de såsom ledamöter
i krigsrätten vid flottans station i Karls-
krona felaktigt förfarit vid sammanslagning
af straff, som ådömts båtsmannen vid Norra
Hallands hompani Emanuel Nikolausson
Lundberg, så att denne blifvit ålagd att
straffas med fängelse i 4 månader 48 dagar
i stället för, såsom krigsfiskalen ansåg vara
det rätta, 4 månader 24 dagar, med yr-
kande att stationskrigsrättens ofvannämda
ledamöter måtte dömas till ansvar för det
oförstånd i domareembetets utöfvande, de
sålunda låtit komma sig till last, samt för-
pligtas ersätta dels k. m:t och kronan kost-
naden för Lundbergs underhåll i Blekinge
länsfängelse under 24 dagar, dels ock Lund-
berg för af honom fordradt skadestånd för
den tid han obehörigen hållits i fängelse
med 2 kr. om dagen.
Krigshofrätten har nu fält utslag i detta
mål och dömt ofvannämda ledamöter i
krigsrätten för det oförstånd i utöfningen
af domareembetet, de låtit komma sig till
last, att böta, auditören Ek 75 kr. samt de
öfriga 25 kr. hvardera till kronan, äfvensom
att gemensamt ersätta k. m:t och kronan
det belopp, hvartill kostnaden uppgått för
Lundbergs hållande i fängelse under 24
dagar, och dessutom till Lundberg 48 kr.
såsom skadestånd för den tid, han obehö-
rigen hållits i fängelse.
Faran af att ,,skrifva på". Att be-
vittna en revers kan vara riskabelt nog,
därest vittnet är nog oförsigtigt att intyga
en namntecknings äkthet, utan att hafva
varit närvarande vid den sammas nedskrif
vande, säger Hallandsposten, Detta har
skolläraren C. A. Gustafsson i Gödestad
fått erfara. Af en lånesökande C. G. Lund-
berg, anmodad att å en af denne företedd
revers å 1,000 kr., försedd med två bor-
gensunderskrifter, bevittna borgesmännens
namn, drog Gustafsson ej i betänkande
att göra detta. Sedan emellertid låntaga-
ren, som erhöll beloppet i Hallands enskilda
bank, sedermera gjort konkurs och borges-
männens namn visat sig vara falska, har nu
Himble häradsrätt dömt vittnet Gustafsson
att till banken betala ej blott kapitalet,
utan ock ränta från reversens förfallodag,
jämte lagsöknings- och rättegångskostnader.
Åter ett tryckfrihetsåtal af d:r Ni-
cholson. I början af desember månad föll
rådhusrättens utslag i ett af d:r J. H. Ni-
cholson i London mot Dagens Nyheters ut-
gifvare väckt åtal för ett i tidningen inta-
get mindre fördelaktigt omdöme om hr Ni-
holsons »örontrummor»; åtalet ogillades och
hr Nicholson ådömdes rättegångsersättning.
Icke afskräckt häraf har hr Nicholson nu
väckt tryckfrihetsåtal mot tidskriften »Med-
delanden för helso- och sjukvård», i hvars
julinummer lär förekomma en uppsats om
samma »örontrummor», som hr Nicholson
anser vara för sig förklenlig. Stämningen
föredrogs i torsdags vid Stockholms rådhus-
rätt, som nästa torsdag kommer att med-
dela utslag med anledning af svarandeom-
budets invändning, att rätten ej är behörig
handlägga målet, enär skriften är tryckt i
Kristiania.
Meddelanden fr. allmänheten.
Svensk smörnotering.
Malmö den 28 dec. 1887.
Härmed får jag anhålla om plats i eder
ärade tidning för följande:
Behofvet af en officiel svensk smörnote-
ring har gjort sig allt mera gällande till-
följe den hållning »Grosserer Societetens» i
Köpenhamn notering den senare tiden inta-
git till de engelska marknadspriserna.
I likhet med många såväl engelska som
svenska smörhandlare har jag framhållit,
att denna notering sedan den l:ste novem-
ber detta år varit onaturligt hög, så att
verkligt förstklassigt smör sålts till priser
under densamma. Sanningen af detta på-
stående torde den med förhållandena be-
kante ej kunna förneka, ty att taga hänsyn
till de priser, som uppnås för några en-
staka, välkända märken, hvilka dels till-
följe sin sällsynt goda kvalitét, dels genom
lyckliga förbindelser kunnat plaseras enligt
kontrakt till 5 à 10 öres öfverpris, torde ej
vara rätt, då en notering i enlighet med
dessa priser skulle blifva en undantagsno-
tering.
Det är emellertid ej en notering för en
ytterst liten bråkdel af vårt smör vi be-
höfva utan ett sannt uttryck för förstklas-
sigt smörs värde i de utländska markna-
derna, efter hvilket landtmännen kunde
rätta sina mjölkpriser.
Köpenhamns-noteringen har hittills i all-
mänhet tjänat till efterrättelse vid uppgö-
rande af’ kontrakter för mjölkleveranser,
och de mejerier, som haft sådane kontrak-
ter hafva i allmänhet gjot stora förluster
den senare tiden.
Det ligger i såväl mjölkleverantörens som
i mjölkköparens intresse att få en sann no-
tering, enär äljest följden måste blifva ett
osundt kapitalombyte, af hvilket äfven den
som genast haft fördelen på sin sida, i si-
nom tid torde komma att drabbas.
Hvad åter beträffar priserna för sådant
utvaldt smör, som kan betinga öfverpris,
så är konkurrensen numera tillräckligt stor
för att kunna hålla detta uppe i sitt rätta
värde.
Emellertid torde det yppa sig många
svårigheter vid sättandet af en enda note-
ring för svenskt smör. Särskildt måste ta-
gas i betraktande skilnaden mellan smör
från sydligare och nodligare trakter. Skåne
producerar en vara som isynnerhet om vin-
tern är lättsåldare än uppländskt och ett om-
vändt förhållande eger i vissa fall rum om
sommaren, då uppländskt smör är fastare
och mera hållbart.
Det torde därför vara rättast att en no-
teringskommission nedsatt i Göteborg och en
i Malmö hvilka båda platser äro de stör-
sta exporthamnarne för smör. Dessa no-
teringskommissioner skulle exempelvis be-
stå af 2 godsegare, 2 mejeriegare och 3
smörhandlare, hvarigenom allas intresse blefve
bevakade.
Då dessa mina åsigter tvifvelsutan delas
af de flesta för saken intresserade, hoppas
jag denna fråga snart blir ordnad för att
gifva den för vårt land så vigtiga mejeri-
handteringen en sund riktning.
H. Chr. Nilson.
Strödda underrättelser.
En fiffig lotterispelare. Som bekant
afsändes före hvarje dragning vid danska
klasslotteriet en massa lottsedlar till Sverge
under postförskott. Emellertid har styrel-
sen för danska klasslotteriet sett sig nöd-
sakad att förbjuda sina kollektörer att inom
ett visst tidsrum före dragningen sända spe-
lare eller s. k. spelare lottsedlar med post-
förskottsförsändelse. Förbudet har framkal-
lats däraf, att en person rekvirerat hos en
kollektör en längre följd af till numret be-
stämda lottsedlar att tillställas honom pr
postförskott.
Så skedde, men den fiffige spelaren hade
så sent insändt sin rekvisition, att då lott-
sedlarne pr omgående kommo till postan-
stalten i hans hemort, postförskottet utan
att behöfva inlösas skulle kvarligga utöfver
den dag, då dragningen i Köpenhamn egde
rum. Det var detta den sluge spelaren åsyf-
tat. Nu lät han telegrafera till sig från Kö-
penhamn de dragna större vinsterna, och
då han fann att å de af honom rekvirerade
lottsedlarne, som ännu låga kvar å postan-
stalten, ingen vinst utfallit nog stor, att det
lönade sig lösa postförskottet, fick detta ligga
ut sin tid och retournerades sedan, då kol-
lektörens enda vinst blef att nödgas utbe-
tala postförskottsportot. Hade däremot en
större vinst utfallit å någon af de i post-
förskottsförsändelsen befintliga sedlarne, hade
vår man naturligtvis ärnat lösa ut postför-
skottet, Sk. A. B.
En snöstorm i Hardangerfjällen. Fjäll-
lappen Nils Nilsen, som med sin renhjord
hållit till i Hardangerfjällen begaf sig, be-
rättar »Berg.-Aft.», på förmiddagen den 14
des. med 300 renar, tvänne vaktare och
en vägvisare öfver fjället mellan Röldal
och Seljestad, från Östmandbro till Löj-
ningsdalföret.
Det var godt väder i fjällen vid aftåget.
Men fram på dagen utbröt en väldig snö-
storm. När de kommit midt på fjället,
lemnade föraren de andra, som han ansåg
nu själfva kunna finna vägen ned till Löj-
ningsdalföret. De befunno sig då på hög-
sta delen af det branta fjället.
Men stormen tilltog och mörkret föll på.
Den bistra vinternatten sänkte sig ned öf-
ver fjällvidderna. Fjällappen och vaktarne
beslöto då att lemna renhjorden och för-
söka taga sig fram till en af de sätrar, som
de sett i Valledalsföret. Det gälde de-
ras lif.
Antagligen vid midnattstiden blef fjäll-
lappen Nils skild från sina följeslagare, i
det en orkanlik vindstöt kastade honom
utför en fjällsluttning. Han blef liggande,
där han föll, återstoden af natten.
Då morgonen grydde, hade stormen stil-
lat sig något. Lappen reste sig upp ännu
något vimmelkantig af fallet och af kölden,
och fann efter en längre vandring en skida
stående upprätt i snön. Vid foten af ski-
dan i skydd af en snöhög låg den ene vak-
taren ännu vid lif Den andra vaktaren
— en 22-årig lappflicka — samt renhjor-
den stod ej att finna.
De två männen vandrade nu hela dagen
omkring på fjället. Sent på aftonen kom-
mo de fram till en säterstuga i Löjnings-
dalföret, där de funno mat och bränsle.
Dagen därpå kommo de fram till Seljestad.
Man sökte nu ytterligare efter lappflic-
kan och renhjorden. Renarne fann man
snart, men lappflickan blef först dagen där-
på funnen — död. Det var på själfva den
högsta punkten af fjällöfvergången. Den
trogne lapphunden låg vid hennes sida,
ännu lefvande. Han hade under 3 dygm
icke vikit från hennes sida, och det var
han, som med sitt skall gaf anledning till
att man fann flickans lik.
Syltadt kött Enligt en till franska in-
rikesdepartementet ingifven berättelse skall
socker vara ett bättre skyddsmedel for kött
än salt. Pulveriseradt socker, strödt på
kött bildar en skyddande skorpa kring detta,
och »syltadt» kött förlorar betydligt mindre
både i smak och näringsvärde än saltadt
kött.
Öfversvämningarna i Kina betecknas
af en amerikansk missionär Patton, statio-
nerad inom provinsen Henan, som en af de
förfärligaste olyskshändelser under de sena-
ste åren. Han säger:
»Gula floden genombröt sina bankar nat-
tetid den 23 september sydvest om staden
Chingchow och öfversvämmade icke allenast
fullständigt denna stad utan äfven tio andra
folkrika städer, hvarvid öfver 30,000 per-
soner drunknade och nära en million män-
niskor förlorade hus, hem och uppehälle.
Nästan hela provinsens område är nu en
sjö om tio till trettio fots djup, och nöden
bland folket är högst beklagansvärd. ’Bröd,
bröd’ ljuder ropet af tusentals människor,
som sitta på stränderna hungriga, modlösa
och förtviflade, utan en trasa att skyla sin
nakenhet med eller en munsbit att äta. Man
håller på att uppföra hyddor åt dem. Huru-
dana förhållandena skola blifva om två må-
nader, är jag ej i stånd att fatta. Eländet
ökas genom den bittra kölden, och myndig-
heterna äro ur stånd att afhjälpa det.»
Lif för lif. Till Kristanstadsbladet skrif-
ves: En torpare i Mjellby skulle i förra
veckan dränka en några månader gammal
kattunge, men begagnade sig därvid oför-
sigtigt och grymt nog af så litet kärl, att
»delinkventen» nådde ofvan vattenytan med
hufvudet. Men som mannen ville göra pro-
sessen kort. sökte han med handen hålla huf-
vudet nere hvarvid kattungen bet honom,
fastän helt obetydligt, i ett finger.
Till en början egnades ej någon upp-
märksamhet åt det lilla såret, men efter ett
dygns förlopp började först handen och så
hela armen att svullna och visa tydliga
tecken till inträdd blodförgiftning. Då lä-
kare nu söktes, förklarade denne, att, om
lifvet skulle räddas, amputation var nöd
vändig, men som han nekade att under-
kasta sig en dylik behandling, intogs han
då på Sölvesborgs sjukhus, där han då
detta skrifves ännu lefver, men utan något
hopp om vederfående.
Telegram t. Sundsvalls Tidning.
Stockholm den 2 jan. Kapten Balck
har utnämts till öfverlärare i militär-
gymnastik och med. lic Robert Murray
till dito i sjukgymnastik vid gymnasti-
ska sentralinstitutet.
Till öfverstlöjtnant och förste major
vid Elfsborgs regemente har utnämts
majoren vid Vestgötadals dito Carl O.
Unsaeus samt till öfverstlöjtnant i armén
majoren vid Vestgötadals regemente C.
O. Hüttling.
Stadsrådet Richerts helsotillstånd har
mycket förbättrats.
Från utlandet.
Frankrike. En revolution i Paris synes
af meddelanden från flere håll varit icke
blott påtänkt utan också ganska väl förbe-
redd af stadens herrar — stadsfullmäktige
eller rättare ultraradikalerna inom munici-
palrådet. Att emellertid någon revolution
ej blef af, berodde därpå, att arbetarepar-
tiet genom sina ledare vägrade att deltaga
i en kupp, som kunde sätta själfva repu-
bliken i fara. Syftet med kuppen var att
undansopa opportunisterna och göra radi-
kalernas chef, Clémenceau, till situationens
herre.
— Stark köld är rådande i sydöstra Frank-
rike, och snö har fallit i Nizza.
Tyskland. I anledning af tyske kron-
prinsens sjukdom börjar man i tyska riket
allt mer och mer, åtminstone man och man
emellan, diskutera frågan om hvem som
skall blifva den gamle kejsar Wilhelms när-
maste efterträdare, den af det liberala par-
tiet och fredsvännerna mycket uppburne
kronprinsen eller dennes son, den unge äre-
girige prins Wilhelm, hvilken betraktas som
det ultrakonservativa hofpartiets framtida
stöd. ,
Härom skrifver en korrespondent från
Berlin följande:
»Bakom kulisserna pågår nu en stilla strid,
hvars medelpunkt utgör den sjuke kronprin-
sen. Den tyska pressen talar af lätt för-
klarliga skäl endast föga härom. Kärnpunk-
ten är, om tyske kronprinsen trots sin sjuk-
dom skall vidhålla sin successionsrätt eller
om han skall afsäga sig denna till förmån
för prins Wilhelm. Från liberal sida gör
man — af fruktan för den sistnämda even-
tualiteten — ständigt gällande, att kron-
prinsens tillstånd förbättras. Man betonar
med styrka, att kronprinsen trots sin sjuk-
dom är fullkomligt regeringsduglig och en-
ligt läkarnes utsago, till och med i värsta
fall, skall fortfara att vara det i åratal.
I reaktionära kretsar däremot hyllas prins
Wilhelm redan som den uppgående solen
och man agiterar för, att kronprinsen fri-
villigt skall afsäga sig sin tronföljdsrätt. Frå-
gan om kronprinsens operation spelar där-
för en viss roll. Man känner på bägge si-
dor, att en operation eventuelt kunde brin-
ga frågan om kronprinsen eller prins Wil-
helm skall blifva kejsar Wilhelms närmaste
efterträdare till afgörande.
Härtill kommer striden mellan den engel-
ske och de tyske läkarne. Kraftigare än
någonsin bestrider dr Mackenzie nu, att
sjukdomen är kräfta. De tyske läkarne rycka
på axlarne och tiga.
Till och med inom kronprinsens familj
göra sig delade meningar gällande, Hans
två söner prinsarne Wilhelm och Heinrich
tro på de tyske läkarne och ha i öfverens-
stämmelse härmed redan tidigare uttalat sig
för en operation. Kronprinsen och kron-
prinsessan däremot lita obetingadt på den
engelske läkaren, som endast vill tillåta en
operation, i fall det uppstår fara för kväf-
ning.
Kronprinsen vägrar energiskt att af egen
drift afsäga sig tronen, och han understö-
des härvid af kronprinsessan och den libe-
rala pressen, för så vidt denna öfver huf-
vud taget anser sig kunna offentligt beröra
denna delikata fråga.
Just under de sista dagarne har striden
mellan de två partierna i all stillhet rasat,
och åtskilliga till offentliggörande bestämda
meddelanden från kronprinsen ha uteslu-
tande varit beräknade på att bringa befolk-
ningen bort från den tron, att kronprinsen
kände sig som en dödssjuk man och frivil-
ligt ämnade afsäga sig tronen.
I utlandet kan man svårligen ana, hvil-
ken rörelse denna fråga väcker i Berlin, ty
i den tyska pressen ha hittills förekommit
blott svaga antydningar härom, hvilka till
på köpet endast de invigde till fullo förstå.
Hufvudfrågan är nu, hvilken ställning Bis-
marck intager. Något fullt säkert vet man
ej härom, men många saker tyda därpå, att
rikskansleren anser det mycket fördelaktigt,
att den äregirige prins Wilhelm stannar i
bakgrunden ännu någon tid. Bismarck tyc-
ker, att han ännu är väl ungdomlig och
framfusig.»
Samme korrespondent meddelar något se-
nare:
Från flere håll bekräftas nu, att förbe-
redande undersökningar företagits angående
eventuella inskränkningar i kronprinsens
framtida rätt att föra regeringen, men att
storhertigen af Baden af alla krafter upp-
trädde mot hvarje inskränkning i sådant
hänseende, och att han i anledning häraf
sände sin f. d. premierminister Roggenbach
till San Remo.
— Tyske kronprinsen. En den 29 de-
sember kl. 7,25 f. m. af doktorerna Mac-
kenzie, Schrader, Krause och Hovell i San
Remo utfärdad bulletin meddelar, att den
senast uppträdda utväxten vid venstra strup-
öppnings (Ventriculus Morgagnii) bandet
icke vidare griper omkring sig, utan för-
vandlat sig till en sönderdelad tofs, hvilken
börjar att ärra sig. I dess omgifning fin-
nes en fortfarande förtjockning af ofvan-
nämda band äfvensom benägenhet för slem-
afsöndring, hvilken dock också är stadd i
aftagande. Det allmänna tillståndet är som
alltid sedan flera veckor fullkomligt tillfreds-
ställande.
— Enligt Börsenhalle har i Hamburg
konstituerats en förening af firmor, delaktiga
i sockerhandeln. Införande af terminaffär
i socker här har definitivt beslutits.
Turkiet. I Demerli i provinsen Aden
har en röfvarekapten vid namn Bulgaris,
hvilken en lång tid varit en skräck för hela
trakten, nyligen blifvit dödad. Sex gendar-
mer och en underofficer vågade sina lif för att
tillfångataga honom, och striden mellan ho-
nom och gendarmerna var så förbittrad, att
tre af dessa blefvo svårt sårade. Röfvare-
kaptenen, som icke ville gifva sig, träffades
i hufvudet af en kula och dog genast. Med-
lemmarne af hans band ha på senaste tiden
blifvit skarpt förföljda, och man har lyckats
gripa flera af dem i deras gömställen bland
Bergen.
Ett annat band, som fångat en rik arme-
nisk köpman, har likaledas blifvit sprängdt
och fången befriad.
Dessa lyckliga resultat äro att tillskrifva
den ifver, med hvilken myndigheterna un-
der senaste tiden på sultanens uttryckliga
befallning inskridit.
— Rysslands språk i Konstantinopel, te-
legraferas därifrån, blir allt bestämdare. Am-
bassadören Nelidoff säges ha låtit en hotelse
undfalla sig, att om Porten ej skyndsamt
betalar återstoden af krigsskadeersättningen
från 1877, Ryssland skall se sig nödsakadt
att skaffa sig »en territoriell pant» i Mindre
Asien.
Billigt pris.
Handskar till tvättning. Norrmalmsgatan 20.
För Fyra Kronor pr famn
Brädved, torr och god, hos
(2-4) Axel Berggren.
- 274 -
TJUGOTREDJE KAPITLET.
Markisen tog en hyrvagn och gaf kusken
med dämpad röst befallning att köra till Quai
de la Tournelle.
— Tjugu kronor i drickspengar, om jag är
der på tio minuter, tillade han.
Det bar af i galopp. Men hur fort det än
gick, höll sig en annan vagn tätt efter. I den
satt Valentin. Hans båda kamrater stannade
kvar.
Vagnarne voro snart framme.
Norbert kastade ett guldmynt åt kusken och
skyndade till huset, der André och Lydia bru-
kade träffas.
Uppenbart hade Rouquin noga orienterat ho-
nom, ty utan att göra portvakten någon fråga,
skyndade han uppför trapporna och ringde häf-
tigt på klockan till den för oss bekanta vå-
ningen.
Lätta steg hördes innanför, men man lyss-
nade blott, utan att öppna.
Nu knackade Norbert på dörren och sade sakta:
— För all del öppna genast! Det gäller
ert lif!
Nyckeln vreds om i låset, och dörren gick upp.
André visade sig. Han stälde sig på trö-
skeln med beslutsam min.
— Hvad vill ni min herre frågade han. Tro-
ligen är det ett misstag ..
— Jag misstager mig icke, så vida ni är herr
André Senechal, afbröt markisen.
- 279 -
— En duell menar ni? Nej jag tackar. Som
ni kanske känner, kan jag utan vidare skjuta
ned er bägge två, utan att behöfva frukta för
straff ..
- Döda mig, men skona henne. Jag för-
säkrar, att hon är oskyldig. Mitt lif är föga
värdt. Nöj er med det.
— Prat. Ni ser ja, att jag ej har något
vapenn
- Nå, då behöfver jag ej heller den här —
mumlade den unge mannen och kastade marki-
sens revolver på en fåtölj.
Rouquin lade ej märke dertill. Han hade
vändt sig om och stängt dörren.
— Nu skola vi språka! sade han och slog
sig ned på en stol.
Lydia kunde icke få fram ett ord. Hennes
mans lugn skrämde henne. Hvad hade han i
sinnet? Hvilken djefvulsk plan umgicks han
med? Mekaniskt höll hon ögonen fästa på re-
volvern, som André kastat ifrån sig. Om hon
helt omärkligt kunde komma åt den, hade de
ingenting vidare att frukta.
Hon smög sig långsamt från stol till stol.
Utan att ge akt derpå återtog Rouquin.
— Jag gör er inga förebråelser, min herre,
och ännu mindre ämnar jag gå bröstgänges till
väga. Tvärtom, jag skall i stället göra er en
tjenst genom att lemna några upplysningar om
den person ni älskar.
Lydia blef förfärligt blek. Hennes knän
svigtade, och hon måste hålla sig fast i när-
maste stol för att icke falla.
— Det skall utan tvifvel intressera er att få
närmare underrättelse om henne, fortfor agenten
- 278 -
het, förstår jag ej. Emellertid kan han vara
här hvad ögonblick som helst. Jag såg hans
vagn följa efter min. Visserligen sökte jag
föra honom på villospår, men han låter icke
narra sig. Jag vågar ej tänka, på, hvad som
nu kan inträffa. Fly, min vän — han mör-
dar dig!
André kysste henne.
— För att icke onödigtvis utsätta dig för
fara, skall jag aflägsna mig, förutsatt att du
följer med. Kom då!
De skyndade mot dörren, men i detsamma
hördes långsamma steg i trappan.
De höllo andan några ögonblick.
— Lugna dig hviskade André slutligen. Det
är kanske icke han.
— Jo, jo. Vi äro förlorade.
Stegen närmade sig i sjelfva verket dörren,
och en nyckel sattes i låset. Allt gick makligt
och tryggt.
Lydia slog na armarne kring den unge man-
nen och sköt honom in i salongen. Här ka-
stade hon sig på en soffa och dolde ansigtet i
händerna, under det han med korslagda armar
stälde sig skyddande framför henne.
Dörren der ute gick upp, och stegen mätte
lugnt salsgolfvet.
Efter några ögonblick stod Rouquin i salon-
gen. Lydia reste sig med trotsig min.
Agenten såg kallt på de båda älskande och
tycktes öfverlägga, Men det varade ej länge.
— Ni vet ju, hvem jag är, min herre? frå-
gade han André.
— Jag vet det och står till ert förfogande.
- 275 -
— Det är verkligen mitt namn.
— Låt mig då stiga in !
— Jag bor icke här. Ni vet kanske ..
— Det är mig likgiltigt. För öfrigt vet jag
allt. Jag känner er hemlighet. Ni väntar en
dam, som är er älskarinna ..
— Herre! utbrast André.
— Frukta ingenting af mig och bli ej ond
öfver, att jag går rakt på saken. Jag kommer
för att rädda er ..
— Hvem hotar mig?
— Namnet gör ju ingenting. Nog af, att
ni sväfvar i fara!
— På hvad sätt då?
— Det gäller ert lif!
— Förklara er tydligare! Gäller det endast
mig, eller är äfven en annan, mig dyrbar per-
son i fara?
— Det vet jag ej, men ett är säkert: ni herr
Senechal, har allt att frukta!
— Var litet utförligare, om jag får be, sade
André med en åtbörd af otålighet.
— Liksom jag hade tid till långa förklarin-
gar! Skynda er härifrån, herre, om lifvet är
ert kärt! Dröj icke en minut!
Markisen var alldeles utom sig. Men ju mer
han förlorade sin kallblodighet, desto lugnare
blef den unge mannen.
— Min herre, yttrade han, det är mig obe-
gripligt, hur ni kommit min hemlighet på spå-
ren, men då ni känner den och vet, att jag
väntar en dam, så bör ni sjelf inse, att jag
omöjligen kan lemna henne i sticket. Det
vore fegt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
