Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
i »Catalogus plantarum, quibus hortum academicum Upsaliensem
primum instruxit anno 1657» (1658, sid. 22). LiNNÉ omtalar den
i »Flora Svecica» (1745, sid. 195) fran Uppsala, Stockholm och
Bohuslän. Värt att särskilt anföras är ocksä G. WAHLENBERGS
uttalande i »Flora Svecica» (Ed. 2, 1831, sid: 424) om dess före-
komst: »in ruderatis glareosis ad urbes precipue littorales Sveci:e
meridionalioris usque ad Stockholm, ut et prope Mälaren ad Streng-
näs, Upsala etc. frequenter, ad Vetlern in Askersund, ad Asund in
Ulricehamn». Om artens utbredning i vära dagar ocksä är vida
större än den dä kända, så äga dock de av WAHLENBERG ultryckla
principerna för densamma alltjämt sin giltighet icke blott för Sverige,
utan för hela Norden. Detta är så mycket intressantare, som flere
utgivare av våra landskapsfloror från långt senare tid icke insett
detta. Som exempel vill jag blott anföra, vad K. F. THEDENIUS
skriver om arten i sin flora över Uppland och Södermanland (1871,
Sid. 288): »på gator, vid vägar och boningshus, allmän». Dock
vore det oriktigt att påstå, alt en dylik uppfattning varit regel. Ät-
minstone i de lokalfloror, som äro kända såsom pålitliga, uppräknas
i allmänhet alla bekanta fyndorter.
Lepidium ruderale växer helst på hård, öppen mark och är ut-
präglat nitrofil. På städernas gator, hamnarnas avstjälpningsplat-
ser, intill fiskbodar o. d. trives den allra bäst. Samfärdseln, i
synnerhet sjöledes, är dess främsta spridningsagens. Med gräsfrö
kommer den ytterst sällan in. Jag känner endast tre säkra svenska
uppgifter härom! [Hälsingland. Ytter-Hogdal: Storån (1912 G.
Lidman); Jämtland. Norderö (1888 enl. P. Orssox i K. Vet.-Akad:s
Öfvers. 53, 1896, sid. 122); Lule Lappmark. Jockmock: Björk-
Holmen (1901 enl. N. SvrvÉN i Bot. Notis. 1902, sid. 270). Här har
den naturligtvis varit rent tillfällig. På en och annan barlastplats
har den nog också snart försvunnit”, men eljest håller den sig i
regel länge kvar på den punkt, där den kommit in, om densamma
erbjuder gynnsamma betingelser. Men däremot sprider den sig i
allmänhet obetydligt. Sålunda uppträder den ofta blott på enstaka
ställen även i större städer, som utan tvivel erbjuda gynnsamma
tillfällen för dess trivsel. T. ex. i Uppsala är den visst icke all-
* Oriktig är en liknande uppgift om dess förekomst vid Björkliden i Torne
Lappmark (jfr Sv. Bot. Tidskr. 8, 1914, sid. 78), enär insamlade exemplar visat
sig tillhöra Lepidium densiflorum.
* Detta har t. ex. varit fallet i Åmål, där den en enda gång (på 1880-talet) iakttagits
av herr P. A. LARSSON (Movik).
3. — Svensk Botanisk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
