som erinrade om att Stockholm under året byggde 7 000 lägenheter eller 14 procent av landets hela produktion. Allt som var möjligt att göra hade också blivit gjort, men han trodde inte att Stockholm kunde klara sig i framtiden utan tillskott av byggnadsarbetare från annat håll. Regionplanen förordades under debatten, men det stora kruxet var grannkommunernas fruktan för sin frihet. Efter sex års bostadsproduktion i nuvarande takt skulle stadens tomtmark vara slut. Inte ens Bromma flygfält kunde lösa problemet för framtiden. Beträffande hyrorna fanns inga önskemål om en höjning, men det ansågs rimligt att var och en betalade sin egen hyra. Hyresbetalning via skattsedeln ledde till sådana orättvisor som att den bostadslöse fick bidra till den lyckligare lottades hemglädje. Den följande pressdiskussionen rörde sig i huvudsak kring möjligheterna att bygga billigare hus utan att sänka standarden. Dessutom kunde man i tidningar av olika kulör utläsa viljan till ett ökat samförstånd inför en bostadsnöd som måste bemästras. Statistiska kontoret redovisade vid årsskiftet 6 805 under 1953 färdigställda lägenheter mot 7 500 år 1952. Av dessa var 2 688 tvårummare. Nya elementarskolan går all världens väg. Fotot taget den 31 augusti. Höghusbebyggelsen i centrum fick en överraskande poängtering när K. M:t den 5 juni fastställde de båda första delplanerna för Nedre Norrmalm. De fem omstridda skyskraporna vid nya Sveavägen skulle nämligen enligt regeringsbeslutet höjas med två våningar från sexton till aderton. Detta var byggnadsstyrelsens förslag, och staden hade ingenting att erinra mot en sådan detaljändring i en plan som i sista stund höll på att gå i baklås. Byggnadsstyrelsen hade tidigare i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gett uttryck åt betänkligheter mot stadsplanens gatunät och övriga friytor, vilka ansågs underdimensionerade. Staden inskränkte nu bebyggelsen i kvarteret Beridaren till två butiksvåningar och fick höjningen av höghusen som kompensation. Summan av markutnyttjandet blev oförändrad. De fastställda planerna innebar att Stockholm fick ett nytt city i närheten av Hötorget med fem 18-våningars höghus, en ganska sensationell nyhet efter ett tjugofemårigt gnuggande av geniknölarna. De mest påfallande förändringarna i övrigt blir den kraftiga breddningen av Klarabergs- och Hamngatorna jämte sänkningen av den branta Hamngatsbacken till den nya gatunivån. 147