Musik och dans 1953 Av KAJSA ROOTZÉN Den musikaliska aktiviteten under 1953 företedde såväl utanför som inom vårt lands gränser i stort sett samma drag som tidigare. På de nordligare breddgraderna skedde emellertid en viss utvidgning såtillvida som den på kontinenten under flera decennier praktiserade idén med särskilda festspelsveckor nu prövades även här. Bäst och säkrast utan tvivel i Köpenhamn och Helsingfors, där arrangemangen helt självfallet kunde inriktas på en ”Carl Nielsen Festival” resp, en Sibeliusvecka. Den musikaliska festival, som i anslutning till stadens 700-års-jubileum anordnades i Stockholm, präglades däremot inte av något starkare nationalmedvetande, verkade i sin vaga internationalism rätt valhänt upplagd och slog inte särskilt väl ut. En festspelsvecka i Bergen hade, trots en viss tonvikt på Griegs musik, ungefär samma standardiserat internationella inriktning. Konsertverksamheten i Stockholm Konsertföreningen upptog som nyheter på sin spellista följande verk: Karl-Birger Blomdahl: Pastoralsvit; John Fernström: Symfoni nr 12; Gunnar de Frumerie; Konsert för 2 pianon och orkester; Moses Pergament: Pianokonsert; Hilding Rosenberg: Symfoni nr 6 samt Variationer över en sara-bande; Claude Debussy: Jeux; Paul Hindemith: Konsert för träblåsare, harpa och orkester; Vagn Holmboe: Konsert nr 12, för basun och orkester; Mozart: Kröningsmässa; Francis Poulenc: Orgelkonsert; Sergej Prokofjev: Symfoni nr 5; Igor Stravinskij: Symfoni i tre satser (fr. 1945) och Harald Saeverud: Musik till Peer Gynt. Som dirigenter i Konsertföreningen framträdde i första hand Dean Dixon, Sixten Ehrling och Igor Markevitch, varjämte enstaka konserter leddes av Hans Bornum (ffg), Sten Frykberg, Carl Garaguly, Odd Grüner-Hegge, Joseph Keilberth (ffg), Siegfried Naumann (ffg), Hans Schmidt-Isserstedt och Stig Westerberg. Som solister medverkade bl. a. pianisterna Paul Badura-Skoda, Kjell Baekkelund, May Bökman, France Ellegaard, Greta Erikson, Gunnar och Judith de Frumerie, Käbi Laretei, Hans Leygraf och Friedrich Wührer, violinisterna Leo Berlin, Guila Bustabo, Natan Milstein och Endre Wolf, cellisterna Pierre Fournier och Tibor de Machula, klarinettisten Thore Janson och basunisten Palmer Traulsen. Under vårterminen gästspelade vid tre konserter Stuttgarts kammarorkester under Karl Münchinger. Radioorkestern uruppförde vid vissa av sina offentliga symfonimatineer följande verk: Gunnar Bucht: Symfoni nr 1; G. de Frumerie: Konsert för 2 pianon och orkester; Erland von Koch: ”Musica malincolica”; Ingvar Lidholm: Violinkonsert; och presenterade som nyheter dessutom John Fernström: Violinkonsert nr 2; Joh. Nep. David: Symfoniska variationer; Bohuslav Martinu: Sinfonietta giocosa; Guy Ropartz: Liten symfoni. Ordinarie orkesterledare var Sten Frykberg; gästdirigenter: Eugène Bigot, Ferenc Fricsay och Erik Tuxen. Som solister uppträdde bl. a. flöjtisten Poul Birkelund, violinisten Louis Kaufman och pianisten Joachim Wallbaum. Fylkingen firade sitt tjugoårsjubileum med särskilt eftertryck genom uppförandet av Moses Pergaments kammaropera ”Himlens hemlighet”, som prisbelönats i institutionens jubileumstävlan. Bland andra nya verk i repertoaren kan nämnas stråkkvartetter av Gunnar Bucht, Sven-Erik Johansson (nr 3), Erland von Koch (nr 3), Ingvar Lidholm och Moses Pergament (nr 2). Höstterminen inleddes med ett uppförande av Olivier Messiaens ”Visions de lÄmen” för två pianon med Leif Kayser och Thorolf Norheim som solister. Vid en av vårterminens konserter för barn framfördes Sven-Erik Bäcks tonsättning av Arosenius’ ”Kattresan”. I Intim Musik dominerade de wienklassiska mästarna på spellistan, och här fick kammarmusikpubliken detta år stifta bekantskap med den engelska Amadeuskvartetten och den italienska Trio de Trieste. Ett av vårterminens stora evenemang var ett gästspel av den förnämliga ensemblen V i r t u o s i di R o m a (el. Collegium Musicum Italicum) som i sitt program lagt tonvikten på Vivaldi och även för övrigt höll sig på en helt klassisk italiensk linje. Som solister framträdde ur orkestern bl. a. cellisten Massimo Amfitheatroff, altviolinisten Renzo Sabatino och pianisten Ornella Pelliti-Santo-liquido. 176