Danmark Av redaktör EINAR NIELSEN Danmarks regeringar 1953 Ministären Eriksen (28/10 1950—30/9 1953). Se SvD A. XXVIII. Ministären Hedtoft (från 30/9 1953). Hans Hedtoft, statsminister. H. C. H a n s e n, utrikesminister. Viggo Kampman n, finansminister. Hans Hækkerup, justitieminister. Jens S m ø r u m, jordbruksminister. Chr. Christiansen, fiskeriminister. J. K j æ r b ø 1, inrikes- och bostadsminister. Johan Strøm, arbets- och socialminister. Carl Petersen, minister för offentliga arbeten. Bodil Koch, kyrkominister. Jul. Bomholt, undervisningsminister. Rasmus Hanse n, försvarsminister. Lis G r o e s, minister för handel, industri och sjöfart. Jens Otto Krag, minister för utrikeshandel och ekonomisk koordination. När den danska socialdemokratiska regeringen i oktober 1950 fullt offentligt i folketinget begick harakiri med smörransoneringens hävande som det subtila motivet, bildade venstre och konservativa folkpartiet en borgerlig regering, som övertog en statsbyggnad i mycket labil jämvikt. Det var första gången dessa två partier — ett landsbygds- och ett stadsparti, mellan vilka i dansk politisk historia rått starka motsättningar, — bildade en koalitionsministär, och det var första gången på ett halvsekel som det fanns konservativa ministrar i Danmark. Genom förnuftiga åtgärder och med konjunkturgudarnas hjälp lyckades den borgerliga regeringen åstadkomma stabilitet, och genom att åta sig den vanskliga uppgiften att genomföra en ny grundlag lyckades den hålla sig kvar vid makten i den för en minoritetsregering oväntat långa tiden av tre år, under vilka man fortsatte och konsoliderade den ekonomiska stabiliseringen. Men när den nya grundlagen väl var i hamn var socialdemokraterna ögonblickligen redo att på nytt överta regeringsmakten. Det var visserligen inte nödvändigt att tillmötesgå denna ytterst kraftigt uttalade önskan, enär det även efter valet till den nya grundlagens enkammarriksdag, folketinget, fanns borgerlig väljarmajoritet i landet, men radikala venstre — det lilla anti-Atlantpaktspartiet med det stora inflytandet —, som så ofta förr varit den lilla vikten som gav utslag i fråga om de borgerliga partimotsättningarnas betydelse, ville inte fortsätta att stödja en regering med konservativt inslag, och därmed hade ånyo vägen banats för en socialdemokratisk minoritetsregering. Den 29 september inlämnade statsminister Eriksen regeringens demissionsansökan, och efter förhandlingar med partiordförandena uppmanade konung Frederik förre statsminister Hans Hedtoft att bilda ny regering. Efter fruktlösa förhandlingar med det radikala partiet om dess medverkan i regeringsbildningen, för att ge den nya regeringen majoritet i folketinget, bildade Hans Hedtoft den 30 september sin socialdemokratiska minoritetsregering. Den nya grundlagen 1 början av januari 1953 uppnåddes enighet mellan de politiska partierna om en grundlagsrevision. Kravet på en ny författning hade med växlande styrka gjort sig gällande inom de politiska partierna ända sedan grundlagen av 1915 trädde i kraft, men ursprung 345