Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Norden
- Danmark. Av redaktör Einar Nielsen
- Den nya grundlagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark
Av redaktör EINAR NIELSEN
Danmarks regeringar 1953
Ministären Eriksen (28/10 1950—30/9 1953). Se SvD A. XXVIII.
Ministären Hedtoft (från 30/9 1953).
Hans Hedtoft, statsminister.
H. C. H a n s e n, utrikesminister.
Viggo Kampman n, finansminister.
Hans Hækkerup, justitieminister.
Jens S m ø r u m, jordbruksminister.
Chr. Christiansen, fiskeriminister.
J. K j æ r b ø 1, inrikes- och bostadsminister.
Johan Strøm, arbets- och socialminister.
Carl Petersen, minister för offentliga
arbeten.
Bodil Koch, kyrkominister.
Jul. Bomholt, undervisningsminister.
Rasmus Hanse n, försvarsminister.
Lis G r o e s, minister för handel, industri och
sjöfart.
Jens Otto Krag, minister för utrikeshandel
och ekonomisk koordination.
När den danska socialdemokratiska regeringen i oktober 1950 fullt offentligt i
folketinget begick harakiri med smörransoneringens hävande som det subtila
motivet, bildade venstre och konservativa folkpartiet en borgerlig regering, som
övertog en statsbyggnad i mycket labil jämvikt. Det var första gången dessa två
partier — ett landsbygds- och ett stadsparti, mellan vilka i dansk politisk historia
rått starka motsättningar, — bildade en koalitionsministär, och det var första
gången på ett halvsekel som det fanns konservativa ministrar i Danmark.
Genom förnuftiga åtgärder och med konjunkturgudarnas hjälp lyckades den
borgerliga regeringen åstadkomma stabilitet, och genom att åta sig den vanskliga
uppgiften att genomföra en ny grundlag lyckades den hålla sig kvar vid makten
i den för en minoritetsregering oväntat långa tiden av tre år, under vilka man
fortsatte och konsoliderade den ekonomiska stabiliseringen.
Men när den nya grundlagen väl var i hamn var socialdemokraterna
ögonblickligen redo att på nytt överta regeringsmakten. Det var visserligen inte nödvändigt
att tillmötesgå denna ytterst kraftigt uttalade önskan, enär det även efter valet till
den nya grundlagens enkammarriksdag, folketinget, fanns borgerlig väljarmajoritet
i landet, men radikala venstre — det lilla anti-Atlantpaktspartiet med det stora
inflytandet —, som så ofta förr varit den lilla vikten som gav utslag i fråga om
de borgerliga partimotsättningarnas betydelse, ville inte fortsätta att stödja en
regering med konservativt inslag, och därmed hade ånyo vägen banats för en
socialdemokratisk minoritetsregering. Den 29 september inlämnade statsminister Eriksen
regeringens demissionsansökan, och efter förhandlingar med partiordförandena
uppmanade konung Frederik förre statsminister Hans Hedtoft att bilda ny regering.
Efter fruktlösa förhandlingar med det radikala partiet om dess medverkan i
regeringsbildningen, för att ge den nya regeringen majoritet i folketinget, bildade
Hans Hedtoft den 30 september sin socialdemokratiska minoritetsregering.
Den nya grundlagen
1 början av januari 1953 uppnåddes enighet mellan de politiska partierna om en
grundlagsrevision.
Kravet på en ny författning hade med växlande styrka gjort sig gällande inom
de politiska partierna ända sedan grundlagen av 1915 trädde i kraft, men
ursprung
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1953/0345.html