P 2:s lördagskonsert ersattes av offentliga söndagskonserter ungefär varannan vecka under medverkan av bland andra Zino Francescatti, Glenn Gould, Carlo Maria Giulini och Kim Borg. På fredagarna gavs tämligen regelbundet offentliga kammarkonserter, som bl. a. upptog Monteverdis 11 combattimento di Tancredi et Clorinda, en Roman-konsert med anledning av 200-årsjubileet och Purcells opera Dido och Aeneas i konsertframförande. Även hösten 1958 gjorde radioorkestern en norrlandsturné. Musikpropaganda av annat slag utgjorde höstens musikaliska gissningstävling under ledning av Sten Broman och med Johannes Norrby som domare och kontrast till den impulsive f rågeledaren. T eater I runt tal 150 teaterföreställningar och åtta operaföreställningar eller ganska jämnt tre föreställningar per vecka bjöd radioteatern på 1958. Selma Lagerlöf-året uppmärksammades genom dramatiseringar av Körkarlen, Dunungen (i repris) och Kejsaren av Portugallien. Strindberg representerades med Lycko-Pers resa, Paria, Moderskärlek och Fordringsägare, och Hjalmar Bergman med den uppmärksammade malmöföreställningen av Sagan och Markurells i Wadköping (i en arkivinspelning med Anders de Wahl). På den yngre svenska dramatikens område intog Sivar Arnér liksom tidigare en framträdande plats genom tre nyskrivna radiopjäser, Om vintern, Alla de andra och Två. Av Bengt Anderberg sändes en monolog, Skurken, och en radiopjäs på folksagemotiv, Den som intet har. Bland andra yngre svenska radiodramatiker framfördes verk av Asta Bolin, Mona Dan-Bergman, Erland Josephson och Eric Muller. En klassisk trilogi av en finlandssvensk modernist var Rabbe Enckells tre dramer, Mordet på Kiron, Hekuba och Agamemnons återkomst. Den utländska äldre repertoaren upptog sådana publika pjäser som t. ex. Sardous och Moreaus Madame Sans-Géne, Pagnols Mästerkocken, inte oväntat spelad av Erik Berglund, Montherlants Dem man tar i sin famn med Olof Molander som radioarrangör och huvudrollsinnehavare samt Balzacs Överste Chabert. Två engelska komedier var Oscar Wildes Lord Arthur Saviles brott och Bernard Shaws Atlashäxan i Dramatens uppsättning. Den nyare utländska dramatiken, företrädesvis skriven direkt för radio, var representerad bl. a. genom verk av Günther Eich, Friedrich Dürrenmatt, vars En kväll på senhösten f. ö. belönades med Prix Italia under året, vidare Samuel Becket, George Orwell, Thornton Wilder och George Simenon. Arets tyngdpunkter utgjordes av torsdagsserierna, Eugen O’Neills dramatik, som påbörjats 1957, och Det antika dramat, som började sändas under hösten. Genom dessa serier hade lyssnarna under samma år möjlighet att ta del av såväl O’Neills Sorgen kläder Elektra som dess förebild, Aischylos’ ödestragedi Orestien, båda uppsättningarna i regi av Åke Falck. O’Neillserien avslutades med en helaftons-föreställning av Lång dags färd mot natt i något så ovanligt som en inspelning från Dramatens stora scen. Av serien Det antika dramat sändes under hösten, förutom Orestien, Sofokles’ båda dramer Konung Oidipus och Antigone. Teateravdelningens operaproduktion upptog bl. a. Tosca, den sällan framförda Rossini-operan Italienskan i Alger, Smetanas Brudköpet och Cimarosas Kapellmästaren samt bland moderna verk Bartöks Riddar Blåskäggs borg och Hans-Wer-ner Henzes radioopera En läkare på landet efter en novell av Franz Kafka. Östen Sjöstrand och Sven-Erik Bäck skapade tillsammans dels Ett spel om Maria, Jesu moder, som uppfördes under påsken, och dels Ett julspel. 171