Underhållning Lilla Fridolf och jag, en av radions mest lyckade radiosketcher, sändes under våren för sista gången. Samma öde drabbade Rune Mobergs andra serieprogram, Olle Ville Vidare, som under hösten sändes i P 2 och ackompanjerades av mer än vanligt hård presskritik. Efter seriens slut tog Rune Moberg i en bitter artikel i tidningen Se konsekvensen av radiokritikernas hållning till radiounderhållningen och lovade att det inte skulle bli mer Fridolf eller Olle, Ville, Vira i radio. Men Mobergs alster var inte de enda som fick tåla omild kritik. Den drabbade också vårens parodiska skräckprogram Vakande ögat, sommarserierna Fantastiske Jönsson och Landskapsleken samt höstens — bland tonåringarna livligt uppskattade — Timmen Tumba. Men allt var inte onådigt bemött. En populär programpunkt var vårens stora nordiska tävling Fram för familjen, i vilken sex familjer i vart och ett av de fyra nordiska länderna tävlade mot varandra. De segrande familjerna från respektive länder möttes därefter i en finaltävling, vars pris var en resa värd 10 000 kronor. Segrare blev den finska familjen Manninen. Gösta Knutsson svarade under våren för en frågesport i ny form i programmet Radiostafetten, där de tävlande lagen befann sig på tio olika platser i landet. I september firade Knutsson 20-årsjubileum som frågeledare i radio med några program, som med inspelningarnas hjälp på ett roande sätt knöt samman nu och då. Ett experiment var sommarens samsändning i radio och TV av den populära 10 000-kronorsfrågan Kvitt eller dubbelt. Tjugo frågor, som firade 10-årsjubileum, Evert Taube och Karin Juel svarade för serier som fortfarande tålde att slita på. Den allsvenska skolturneringen Vi som vet mest blev även denna gång en stor framgång. Som populäraste inslag i höstens lördags-program framträdde Sickan och Kar de Mumma. Någonting alldeles nytt var Mdsebacke Monarki, vars öden som nyetablerad monarko-republik förmedlades i en serie överföringar från Radio Mosebacke under hösten. En charmgosse av mera ovanliga mått stiftade radiopubliken bekantskap med under hösten i det svensk-norska programmet Över Kölen, där den från norska radion utlånade Rolf Kirkvaag stod för en skämtsam form av frågesport. På den musikaliska underhållningens område satsades åtskilligt för att förbättra de fasta orkestrar och ensembler som svarar för den kontinuerliga under-hållningsmusiken i radio. Det gäller i första hand den stora underhållnings-orkestern, som fr. a. framträtt i På estraden. En ny ensemble var Spelmansor-kestern, som med sin stora besättning kunde erbjuda bättre gammal dansmusik än hittills varit möjligt. Den nya Studioorkestern presenterade originella arrangemang, programmet Refrängen med sångensemblen Papegojorna bjöd på snabbt omväxlande melodikavalkader och jazzvännerna erhöll en gång i månaden en stor jazzshow med Harry Arnold och Radiobandet. Gymnastikdirektör Sven ”Tumba” Johansson var konferencier i Timmen Tumba. 172