slog beträffande stödet för studentbostäder, att villkoret om kommunal upplåtelse av tomt skulle ersättas med krav på en kommunal subvention med 600 kr. per studentrum. Detta föranledde emellertid en gemensam borgerlig reservation. Någon ändring i fråga om småhusens maxi-miyta blev det dock inte, när riksdagen i slutet av mars behandlade bostadspropositionen. I första kammaren röstades förslaget, som orsakade en intern socialdemokratisk debatt, ned med 77 röster mot 62 och i andra kammaren med 104 röster mot 101. Den borgerliga reservationen angående studentbostäderna segrade i andra kammaren med 136 röster mot 70 och 8 nedlagda, medan utskottsförslaget bifölls i första kammaren med 74—61 och 7 nedlagda röster. Ärendet avskrevs senare. Riksdagens beslut innebar i övrigt bl. a., att bostadsstyrelsen skulle utreda frågan om förskott på statliga lån för att underlätta för kommuner att skaffa bostadsmark. Reglerna för egnahems- och tertiärlån sammanfördes till en för flerfamiljshus och småhus gemensam kungörelse, och småhus som hyrs ut eller upplåts med bostadsrätt jämställdes med flerfamiljshus. Till ränteeftergifter på bostadslån anslogs 300 milj., en höjning med 40 milj., medan låneramen ökades med 50 milj, till 1 120 milj. Både bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna skulle omorganiseras och få nya tjänster. I riksdagsdebatten framhöll socialminister Torsten Nilsson, som från oppositionshåll kritiserades för dåligt handlag med bostadsfrågan, att ”vi har börjat att avveckla hyresregleringen, och avsikten är att vi skall fortsätta”. Ingen fullmaktslag Av ärenden på skatteområdet, där de borgerliga med ringa framgång gjorde många framstötar, väckte en proposition av finansminister Gunnar Sträng speciell uppmärksamhet. Han begärde en fullmakt för fem år framåt att över en natt få höja vin- och spritpriserna. Riksdagens bifall skulle inhämtas i efterhand, inom en månad efter meddelande om beslutet. Åtgärden betraktades som ett led i strävandena att anpassa spritpriserna till den allmänna prisnivån utan att orsaka hamstring. Riksdagens rätt till avgörandet i skattefrågor underströks med skärpa i pressdebatten, och SvD påpekade, att det med tanke på riksdagens sommarferier vore möjligt att genomföra en spritskattehöjning och behålla den minst fem och en halv månad utan riksdagens hörande. Är riksdagen mån om sin värdighet, säger den nej till förslaget, anmärkte Dagens Nyheter (fp), och Stockholms-Tidningen (s) skrev, att just på skatteområdet vill och bör riksdagen bevaka och utnyttja sin grundlagsen-liga rätt. Aftonbladet (s) deklarerade, att den gärna ville gå längre än hr Sträng och frågade, varför metodiken skulle gälla endast spritskatterna. Det stod snart klart att propositionen, vars officiella rubrik var ”Om försäljning av obeskattade varor på tullflygplats m. m.”, skulle avslås. Högern, centerpartiet, folkpartiet och kommunisterna var för avslag, och på ett tidigt stadium motionerade hr Lundberg i Uppsala (s) om avslag på förslaget. Flera socialdemokratiska tidningar varnade också för bifall till fullmaktskravet vilket senare mötte enhälligt motstånd i bevillningsutskottet. Bevillningsutskottet har träffat ett märkligt avgörande, skrev SvD, som ville påpeka att avslaget grundades på konstitutionella skäl. Eskils-tuna-Kuriren (fp) framhöll, att en finansminister som bokstavligen förlorat med 0—20 och inte fått hjälp ens av sina egna rimligtvis borde ta sin ställning under omprövning. Arbetarbladet (s), som betecknade utskottets ställningstagande som en akt av styrka och självhävdelse från riksdagens sida, anmärkte att det borde vara möjligt att bemästra hamstringsfaran genom en överenskommelse om förkortad motionstid och några dagars stängning av spritbutikerna. Vid riksdagsdebatten i slutet av maj framhöll hr Sträng, att han var varken jurist eller grundlagstolkare men att han inte tvekade att hävda, att riksdagen skulle ha rätt att sätta sig över grundlagen, om den ansåg att det fanns motiv härför i en speciell fråga. Båda kamrarna följde emellertid bevillningsutskottets avslagsyrkande. Till skillnad från andra kammaren biföll första en socialdemokratisk reservation med ett tillägg till motiveringen. I detta tillägg uttalades, att de redovisade skälen för avslag inte var av den vikt att de motiverade diskussion och meningsmotsättningar om väsentliga konstitutionella frågor. Bland övriga skattebeslut märktes kompensation till kommunerna med 280 milj. kr. om året 1962—1965 för bortfall av skatteunderlag genom besluten om ortsavdragsreform och slopande av ortsgrupp II. Från borgerligt håll hade yrkats på sänkning av bensinskatten med dels 5 och dels 2 öre och av brännoljeskatten med 4 öre per liter. Riksdagen beslöt emellertid, att höjningarna hösten 1961 skulle kvarstå oförändrade. 91