enligt jordbrukarens egen uppfattning borde berättiga till ersättning. För jämförelse kan nämnas att antalet anmälningar 1961 uppgick till mindre än 5 000. Anmälningarna är ganska ojämnt fördelade, Mälarlandskapen är alltid svårt utsatta. Där kräver cirka 80 procent av brukningsdelarna skadereglering. Räknat i absoluta tal kommer Skaraborgs län först med Värmland och Västerbotten som tvåa och trea. Lyckligast lottat var Gotlands län. Man kan nog utgå ifrån att inte endast ersättningarna för 1962 kommer att fördelas efter generösare grunder än 1961 utan också att brister i den nuvarande organisationen omprövas och förbättras. En erfarenhet från 1962 är att de centrala spannmålstorkanläggningarna inte på långt när räckt till för behovet. Allt fler jordbrukare bygger numera egna spannmålstorkar för att därmed gardera sig i en besvärlig bärgningssituation. Några aktuella arealsiffror Arealdispositionen för jordbruksåret 1962 har undersökts av Statistiska centralbyrån och utmärks främst av ökad areal för brödsäd, kokärter, vall till grönfoder och bete, andra oljeväxter än lin, köksväxter på åker, helträda och obrukad återjord samt minskning av arealerna för fodersäd, foderärter och vicker, potatis, sockerbetor och foderrotfrukter. Brödsädes-arealen uppgick 1962 till nära 400 000 hektar. På grund av gynnsamma väderleksförhållanden under hösten 1961 ökade höstvetearealen med 54 000 hektar eller cirka 35 procent. Arealen höstråg ökade endast med 800 hektar. Foder-sädsarealen omfattade 1962 något mer än 1 milj, hektar, vilket ändock innebär en minskning med 54 000 hektar. För korn och blandsäd har den senaste tioårsperiodens utveckling med nästan oavbruten ökning resp, minskning fortsatt. Ökningen i kornarealen från 1961 utgjorde 15 000 hektar. Blandsädsarealen har gått ned med 35 000 hektar. Den fältmässiga odlingen av potatis, som i fjol började gå tillbaka, har minskat ytterligare eller med 6 300 hektar, en minskning som ansågs bero på bristande tillgång på utsäde. Socker betsarealen utgjorde 48 300 hektar eller 1 500 hektar mindre än den 1961 skördade arealen. Arealen för oljeväxter var sammanlagt 81 000 hektar, vilket är 12 400 hektar mer än 1961. Köksväxterna på åkerjord uppgick till 13 500 hektar. Helträda har ökat med 1 500 hektar och den obrukade åkerarealen fortsätter att omfatta allt större arealer. Ökningen var nära 40 000 hektar eller 26 procent jämfört med 1961. Den uppgår nu till 149 200 hektar. Då inga slutgiltiga rapporter angående skördeutfallet ännu föreligger kan ett generellt omdöme vara missvisande. Av uttalanden i pressen torde emellertid kunna sägas att oljeväxterna gav dåligt utbyte på de flesta håll. Detsamma kan framhållas beträffande brödsäden, där kvaliteten blev mindre god och vattenhalten besvärande hög. Medan brödsäden sålunda var sorgebarn blev kornet en ljuspunkt. Slutligen kan sägas att potatisen i stor utsträckning var angripen av bladmögel och att sockerbetorna gav sämre skörd än vanligt. Även inom frukt-och trädgårdsodlingen var skördeförhållandena under året mycket besvärliga. Den stora skörden av äpplen blev också regnskadad och många sorter var ej blott dåligt utvuxna utan saknade även färg och arom. EEC och sexårsavtalet Den jordbrukspolitiska debatten var under 1962 livlig och ihållande. Den rörde ofta ännu olösta frågor angående vårt lands anslutning till EEC. Beträffande jordbruksfrågorna nåddes inga egentliga resultat. Jordbruksminister Eric Holmqvist, som efterträtt statsrådet Gösta Net-zén som chef för jordbruksdepartementet, fick härmed svåra problem att taga ställning till. Vid en konferens i Kalmar före jul kom han bl. a. in på möjligheterna att förena vår jordbrukspolitik med EEC. Vi exporterar jordbruksprodukter för 300 milj. kr. årligen. På den sektorn kan vi inte tänka oss en expansion, tvärtom! Även för trädgårdsodlingen framträder nu nya problem, om ej så stora. Han ansåg det mycket svårt att förena våra synpunkter med principerna inom EEC, där det bl. a. talas om att jordbrukarna skall tillförsäkras ”en skälig levnadsstandard”. Ännu är inte prisnivån inom EEC fastställd och ännu vet vi inte vad som avses med skälig levnadsstandard. Vad vi vet är att våra priser ligger 6 å 7 procent över priserna i EEC. Vid en anslutning till EEC kan ju inte jordbruksfrågorna ställas utanför avtalet, framhöll statsrådet bl. a. Ett klart besked från EEC skulle väsentligt underlätta beslut angående vår egen avtalsuppgörelse om jordbrukspriserna. Beträffande det s. k. sexårsavtalet begärde jordbruksorganisationerna i slutet av året underhandlingar. De presenterade inga krav men angav att de medel, som det löpande sexårs- 149