dock inte nödvändigt med tanke på hans höga ålder. Beträffande direktör Wennerholm hette det att rådhusrätten inte kunnat finna några motiv för hans andel i brotten mot Husebyfröken, utom att han velat vara De Geer till lags och inte haft kraft att motsätta sig hans önskemål. En bidragande orsak fann rätten i en viss svaghet hos Wennerholms personliga egenskaper. Wennerholm förövade sina brott som advokat, och därför ansåg rådhusrätten att vissa betänkligheter mot villkorlig dom förelåg även mot honom med tanke på den allmänna laglydnaden. Direktör Gutenberg hade satt sin brottslighet mot fröken Florence Stephens i system och hans brott måste därför bedömas som grova, sade rådhusrätten. I juli överklagade de tre dömda genom sina juridiska ombud rådhusrättens domar i Huseby-målet och vadeinlagor inlämnades till Svea hovrätt. Även åklagaren stadsfiskal C. A. Robèrt överklagade domarna mot De Geer och Wennerholm. I åklagarens vadeinlaga påpekades att under rättegången ifrågasatts lämpligheten av villkorliga domar. Så kom i oktober en i ett så stort och omdiskuterat rättsfall tämligen ovanlig vändning. Friherre Gerard De Geer återkallade sin vadeinlaga mot domen för grovt ocker och medhjälp till grov förskingring mot fröken Florence Stephens. Som motiv åberopade han personliga skäl, främst sin höga ålder, 73 år. Genom denna utveckling vann rådhusrättens fällande dom laga kraft med omedelbar verkan. I inlagan hette det bl. a. att friherre De Geer vädjat mot domen i förvissning om att han handlat oklokt och oöverlagt men i klart medvetande att han inte gjort sig skyldig till vad han insett vara brottslig handling. Emellertid hade De Geer funnit, stod det vidare, att en ny rättegång inte skulle kunna bli avslutad på åratal. Han ansåg därför främst med hänsyn till sin höga ålder ny rättegång meningslös med allt vad den skulle medföra av offentlighet och påfrestningar, både fysiska och psykiska. Den skada som redan skett skulle inte elimineras ens genom en frikännande dom. Till beslutet att inte fullfölja sin talan bidrog det råd hans närmaste medarbetare givit honom att inte förbittra sin ålderdom med fortsatta rättegångar utan söka glömma vad som varit och fortsätta med de många arbetsuppgifter han alltjämt har i Lesjöfors och på andra arbetsfält. Till skälen att nedlägga talan fogades också det förhållandet att de händelser som behandlades i domen tagit sin början redan för 15 år sedan. Direktör Eric Wennerholm väntas, såvitt hittills är känt, fullfölja sitt överklagande i Svea hovrätt. Hur direktör Berl Gutenberg kommer att göra kan ännu inte anses helt avgjort. DAGSBÖTER FOR DYRA OPERABYGGET Efter en månadslång process om det fördyrade Operabygget avkunnade Svea hovrätt några dagar före jul sin enhälliga dom. Hovrätten fann att byggnadsrådet Ragnar af Malmborg gjort sig skyldig till tjänstefel och dömde honom till 40 dagsböter. Åtalet mot byggnadschefen Olle Rinman ogillades helt. JK åtalade genom revisionssekreterare Anders Litzén af Malmborg och Rinman för försummelse, oförstånd eller oskicklighet och för onödigt hastande med ombyggnaden av Operahuset, vilket skulle ha vållat en väsentlig kostnadsfördyring. Enligt gjorda kalkyler skulle arbetena beträffande Operakällaren kunnat utföras för en kostnad av 2,9 milj. kr. Sluträkningen löd på 12,1 milj. kr. De båda åtalade bestred vid processens början åtalet. Innan byggnadsarbetena igångsatts hade fyra olika förslag utarbetats. Till grund för ombyggnaden låg ett förslag från mars 1958. Då hade kostnaden nedbantats för Operakällaren — den huvudsakliga striden gällde Operans restaurangavdelning — från ursprungliga 8,6 milj. kr. via 5 milj kr. till 2,9 milj. kr. — Det var vid upprättandet av det förslag som låg till grund för det slutgiltiga, som af Malmborg först brast i aktsamhet och noggrannhet, hävdade åklagaren första rättegångs-dagen. Han borde ha reagerat om han satt sig in i ärendet ordentligt. Under andra rättegångsdagen företog hovrätten med president Herman Zetterberg i spetsen synegång i Operahuset, där källarmästare Tore Wretman visade vad som kostat så stora summor i Operakällaren och ekonomidirektör Arthur Hilton bjöd under visningen av teaterlokalen bl. a. på balett och sång. Efter många och långa rättegångsdagar kom så domen. De förslag i december 1957 och mars 1958 som utarbetats av byggnadsrådet af Malmborg ansågs av hovrätten ha blivit otillförlitliga. Hovrätten fann att det uppenbarligen inte varit tillräckligt med schematiska kostnadsberäkningar i form av volymkostnadsberäkning för ett så komplicerat byggnadsföretag. Kostnadssänkningen från 5 till 2,9 milj. kr. skulle enligt af Malmborg ha berott på minskade ytor och sänkt standard m. m., vilket hov 171