ÅTAL FÖR TRANSAIRRESA Generaldirektör Henrik Winberg i luftfarts-styrelsen och chefen för luftfartsinspektionen, överingenjör J. E. H. Ljung, åtalades vid Svea hovrätt för tjänstefel i samband med Transairs ”julklappsköpsresa” till Paris. JO fattade åtalsbeslutet på grundval av stadsfiskal Thorsten Rosenbergs utredning i ärendet. Denne kom fram till att sju personer förfarit felaktigt eller i varje fall anmärkningsvärt genom att delta eller sanktionera deltagande i resan. Av dessa sju åtalades de två nämnda, medan tre andra tjänstemän vid luftfartsstyrelsen slapp undan med en erinran. JO konstaterade att resan till sin huvudsakliga karaktär var en nöjesresa. Det fanns inte något allmänt intresse som kunde motivera ett deltagande av statliga befattningshavare. Ljung deltog i resan sedan han fått tillstånd bl. a. av generaldirektör Winberg. Inbjudan till Ljung och hans hustru berodde uppenbarligen på Ljungs ställning som chef för luftfartsinspektionen, ansåg JO. Med hänsyn till de viktiga kontrolluppgifter han har i sin tjänst emot Transair borde han inte ha accepterat inbjudan till resan. Att han fått sina överordnades tillstånd kan inte frita honom från ansvar. Generaldirektör Winberg hade likaledes av oförstånd åsidosatt vad som ålegat honom genom att ge Ljung tillstånd att resa, framhöll JO. Det var ett tjänsteåliggande för Winberg att vaka över att underställda befattningshavare inte mottog reseförmåner, om detta var ägnat att rubba allmänhetens förtroende. JO var dock angelägen påpeka att det helt saknades stöd för antagande att någon av de berörda befattningshavarna skulle låtit sin tjänsteutövning påverkas av den mottagna rese-förmånen. I svaromål till hovrätten bestred både generaldirektör Winberg och överingenjör Ljung JO:s talan mot dem för tjänstefel. Båda var eniga om att Ljung inte borde delta i resan som gäst och därför utfärdades ett förordnande för Ljung att företa en inspektion under flygningen Stockholm—Paris tur och retur. Ljung framhöll i svaromålet att han inte haft tillfälle att besöka Transair under år 1961. Beträffande motivet för resan framhöll Ljung vidare att det fanns goda skäl för honom att skaffa sig bättre praktisk insikt i skillnaden mellan vissa flygplanstyper. JO:s uppfattning om inspektionens karaktär av svepskäl tog han bestämt avstånd från. Varken generaldirektör Winberg eller överingenjör Ljung ville tro att allmänhetens förtroende för Ljungs tjänsteutövning eller luftfartsinspektionen skadats av att Ljung deltagit i resan till Paris. Båda yrkade att målet skall tas upp till huvudförhandling i hovrätten. AKTIESMUGGLING FOR MILJONER Ett valutabeslag av rekordformat strax före julen 1961 blev upptakten till en av de största valutaaffärer som utretts i Sverige. Det var tullen på Bromma flygplats som avslöjade en stockholmska när hon i sin handväska försökte smuggla in 800 000 kr. i svenska sedlar. Det hade inte gått långt in på 1962 förrän det avslöjades att penninginförseln hade samband med omfattande illegala transaktioner med svenska aktier som smugglats ut ur landet och sålts i strid med gällande bestämmelser. Det började alltmer verka som om denna trafik haft omfattande proportioner och i början av april kom skrällen. Stockholms rådhusrätt beslöt då på framställning av åklagaren i målet, stadsfiskal C. G. Tisell, att belägga lös egendom med kvarstad och fast egendom med skingringsförbud till ett sammanlagt belopp av 22 milj. kr. Det innebar att åklagaren kunnat visa skälig misstanke om att aktier till detta belopp förts ur landet. Beslutet riktade sig mot egendom tillhörig den kände konstsamlaren och stockholmaren direktör Theodor Ahrenberg. Denne hade tidigare hörts i saken men därefter avrest till Schweiz. Han förklarade i ett tidningsuttalande att han inte gjort sig skyldig till brott och att han skulle komma hem och klara upp saken. Hemresan dröjde emellertid, och ännu ett år efter avslöjandet på Bromma befann sig direktören i Schweiz. Han hade då häktats i sin frånvaro av Stockholms rådhusrätt. Uppenbarligen byggde häktningen på de uppgifter som lämnats av sex personer som hörts som misstänkta i saken. Det är medhjälpare, som delvis erkänt och som fungerat bl. a. som kurirer vid utförseln av aktier. Några av dem har även suttit anhållna en tid. Det gällde bl. a. en reservofficer som innehade en arvodes-befattning på en militärstab. Detta medförde den ovanliga konsekvensen att kriminalpolisen gjorde husrannsakan på militärstaben och även anträffade bevisning på mannens tjänsterum. Direktör Ahrenberg hade tidigare delgivits misstanke om brott och offentlig försvarare förordnats för honom. 173