europeiska dramatiken satte även i år intressanta accenter i repertoaren. Ett av årets mera populära slagnummer var dramatiseringen av Dickens Oliver Twist, som sändes som följetong på söndagskvällarna under hösten. Den gavs i snabbrepris på måndags-eftermiddagarna — ett bland talrika exempel på Radioteaterns målmedvetna repriserings-politik. Underhållning dag och natt Att sända Melodiradio dygnet runt innebar ett kraftprov för underhållningsavdelningen och i synnerhet dess grammofonproducenter. P 3 var avsett att erbjuda ett ständigt musikaliskt alternativ under kvällen men kom också att innehålla flera producerade inslag. Det som mest lät tala om sig var ungdomsprogrammet Stacken på lördagskvällarna. Under hösten infördes på fredagskvällarna ett aktuellt serviceprogram Weekend, som mellan skivorna lämnade vägrapporter, tips för helgfirare och aktuella reportage. Nattradion var helt musikalisk men började vid jultiden sända halkvar-ningar för nattbilister. Till de mera uppmärksammade Melodiradioprogrammen hörde Nattredaktionen, som vid några tillfällen chockerade med frispråkiga intervjuer, t. ex. med smokingraggare eller jobbare i begagnade bilbranschen. Sommaren igenom bjöd Melodiradion på dagliga turistinformationer och skiv-skvalet avbröts också dagligen av inslaget Min vackraste kärleksdikt. Genom att alltid finnas till hands var Melodiradion det kanske effektivaste medlet i konkurrensen med TV. Men hur anpassade sig radiounderhållningen i övrigt till konkurrenssituationen? Tiderna före och efter TV:s sändningstid utnyttjades mera målmedvetet. Det naturliga förhållandet att det framför allt är äldre människor som ännu inte skaffat TV kom givetvis att färga en del av underhållningsprogrammen på TV-tid, vilket kanske särskilt var märkbart på lördagskvällarna. Vårens serie Det skrattade vi åt (1935 o. s. v.) eller Fem årgångar med önskemusik för äldre lyssnare eller höstens Guldbröllop riktade sig medvetet till en äldre publik. Även andra lördags-serier hade en sober ton, Familjehörnan, Sommarleken och Fråga mera, de båda sistnämnda med Gösta Knutsson som programledare. Vad underhållningsavdelningen möjligen gav upp på bästa TV-tid sökte den ta igen på andra tider. Ett heroiskt försök att fånga in lördagspubli-ken efter TV-tid var under hösten programmet Ett misslyckat handgrepp gjorde Sveriges radio, när den avbröt sändningen om John Glenns rymdresa för Eurovisionsschlagerns skull. Tecknar-Anders gjorde denna elaka teckning. Svensklördag, som ville spegla allt vad sig i riket tilldrar under en lördagskväll. En nyhet var den stereofoniska underhåll-ningsserien Varför svarar du inte?, en science-fictionserie av Pär Rådström. För den stereofoniska återgivningen lånades TV:s ljudkanal efter TV-programmets slut. Bland manuskriptprogrammen hade man möjligen önskat sig några fler som kunnat locka fram det goda skrattet. Bäst lyckades Tage Danielsson med det huvudlösa Lögnmagasinet och så förstås Mosebacke Monarki. Rune Moberg bidrog till sketchgenren med Skratteliten, en figur som personifierades av Carl-Gustaf Lindstedt. Bland tävlings- och frågeleksprogrammen noterades två nyare varianter, Hittegodsmagasinet och Deckardags. Men det var fortfarande Vi som vet mest och Tusenkampen som svarade för den tävlings-mässiga spänningen. Flera av estradprogrammen var förlagda till utomhusscener i Stockholm, Lars Madséns Vårkväll på Skansen, Jörgen Cederbergs Utsikt från Söder, Bertil Perrolfs Kväll i Junotäppan och Christina Schollins Sommarshow på Grönan. En kanske välbehövlig motvikt mot Stock-holmsdominansen blev i viss mån Estrad i Örestad som varannan gång förlädes till Köpenhamn och varannan till Malmö. 189