Bibliotekarie Hans Sallander och direktör Göran Haeggström framför Carta Marina i universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala. Boken de studerar är en av Olaus Magnus skrifter. ”CARTA MARINA” I SVENSK AGO Ett unikt förvärv gjorde Uppsala universitetsbibliotek i december, då man med bl. a. hjälp ur Kungafonden för 150 000 kronor i Schweiz lyckades köpa ett exemplar i utmärkt skick av vår siste katolske ärkebiskop Olaus Magnus berömda ”Carta Marina” över norra Europa från 1539. Man vet att Olaus Magnus 1527 började arbeta på sin stora karta, men först under sin vistelse i Venedig fick han tillfälle att avsluta verket. Är 1539 utkom ”Carta Marina” av trycket. Kartans titel är något missvisande, eftersom den inte är någon sjökarta utan en verklig landkarta, även om utsatta kustlinjer och kompassrosor finns på kartan. Olaus Magnus själv omnämner sin karta nästan alltid som ”Carta Gothica”. ”Carta Marina” är stor, 1,7 meter bred och 1,25 meter hög. Den är utförd i träsnitt och sammansatt av nio blad. De talrika illustrationerna, som enligt tidens bruk skulle åskådlig göra vad märkliga ting som fanns att se i olika nejder, är av största kulturhistoriska intresse. Här får man se segelfartyg, fiskafängen, krigiska drabbningar, hiskliga sjöodjur, Viborgska smällen, slädåkning efter häst och ren, det hemska Charybdis m. m. ”Carta Marina” trycktes förmodligen i en liten upplaga, vilket förklarar dess sällsynthet. Ända fram till 1886 betvivlade man dess existens, eller också ansåg man att den ytterst schematiska karta som åtföljde en i Basel 1567 tryckt tysk översättning av Olaus Magnus historieverk var en kopia av 1539 års original. Men 1886 påträffades ett exemplar av originalet i München där det alltjämt förvaras. Fyndet väckte stort och berättigat uppseende och följande år föranstaltades från svensk sida om en faksimil i naturlig storlek. Under de 75 år som gått efter detta fynd har det varit biblioteks, bibliofilers och kartsamlares dröm att hitta ytterligare ett exemplar. 223