Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Skolmamsell, berättelse af Joh. Jolin (med lithografi) - 1. Två Bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vulsiviska häftighet sin dotter gång på gång raot sitt hjerta,
medan kyss på kyss glödde på hennes panna. Ingrid, som
var van vid dessa faderskänslans plötsliga eruptioner, lutade
sitt hufvud lugnt men vänligt mot fadrens skuldra, medan
hennes hand sakta och liksom till tacksamhetstecken
vidrörde hans.
Plötsligen stötte fadren henne ifrån sig; en rodnad af
harm flög som ett norrsken öfver hans ännu vackra drag.
»Marmorblock, om du ändå kunde meddela mig något
af din egen kyla, men du sätter mitt blod i sjudning med
din kalla vänlighet. Ge mig ett glas is och vatten!»
Ingrid fyllde vattenglaset med en darrning på handen,
så omärklig, att man ej visste om den kom från någon inre
rörelse eller från vattnets dallring i karaffinen; men en skarp
observatör skulle dock ha sett, att hennes kind blef ännu
blekare och att en rodnad kantade de vackra ögonen. Den
unga flickan hade ända från. sitt sjette år, då hennes
moder dog, hunnit vänja sig vid dessa brådstörtade språng i
fadrens känslor, och hon förstod att alltid framleta
ömhetens äkta perla under bråten af alla dessa tistlar och
törnen, som dolde skatten för hvarje annat öga än hennes.
Förgäfves hoppades hon emellertid att åren skulle tämja
detta obändiga lynne, som under sina ljusare stunder
fängslade alla genom sin tjusningskraft, medan det å andra tider
stötte och sårade hvar och en, med hvilken det kom i
beröring.
Mathias Elgensvärd var en af dessa inbitna egoister,
som för att försvara sin egen dåliga sak jemnt föra på
tungan sitt valspråk: »egoismen regerar verlden». Hvad han
älskade, älskade han med girigbukens hela passion. Skatten
skulle sprida sin glans för honom allenast; han afundades
hvarje annat menskligt öga, som kunde njuta af dess prakt
eller mäta dess värde. Mathias var välgörande, men blott
derföre att det var honom en njutning att göra godt och
Svea. 1858. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
