Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josephson, Geijer och Lindblad. Ur en minnesteckning af J. A. Josephson af N. P. Ödman. Med porträttmedaljonger af J. A Josephson, E. G Geijer och A. F. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i himmelen, och åhörarne, som han ej längre synes märka,
mottaga blott uppbyggeisen af de gripande tonerna af
hans svanesång. Hvad Geijer till sist beträffar, så finna
vi ej hos honom några så afgjorda sånger af detta slag,
som hos de båda andra, ty hans “Förgät ej mig“ (siste,
sången i andra häftet), torde väl knappt vara att anse
som en sådan. När han ej längre kan sjunga ut med
hela kraften af den. manliga och friska lifskänsla, som
är honom egen, så tiger han: sådana rörande svanesånger
som de båda andras passa ej rätt samman med den
Geijerska anden. När han på “den 56:te födelsedagen“
sjunger i sina kända enkla tongångar en sång, som
annars med sitt vemodigt klingande “likväl är länge
flydd min vår, och re’n jag går med gråa hår“ kunde
räknas hit, så följer dock genast i kraftigare toner:
“dock än jag digta vill och sjunga, och hjertat klappar
varmt dertill“; alldeles som det heter efter det der
“silf-ret i håret“ i hans skridskovisa: “framåt! ännu ej är
lifvet mig tungt, och mod är i bröstet och hjertat är
ungt“. Detta är Geijerskt. “Framåt!“ är det Geijerska
valspråket ända in i sena ålderdomen, och, när han
blickar ut öfver döden och evigheten, så klingar det
ännu genom hela stämningen af hans sång: eller höra
vi det icke högre och klarare än någonsin i de sista
tonerna af den förtröstansfulla, trosglada sången “Till
min dotter“:
«Dunklare än all framtids skiften
Döden ur och likväl har hopp.
Ilerre, din morgon ock gryr i griften,
Du har fört lifvet derur opp.«
Och nu ett ord till sist.
Ack, att vi dock visste hvad vi ega i dessa tre
tonsättare. Jag har antydt, att de ha många vänner i de
svenska hemmen, men det är med ett verkligt vemod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
