Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Wilhelm Davidson, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och utvidgade år från år, — här reste han Bellmans
staty under eken der han sutit och sjungit i lifstiden —
det var den 16 Augusti 1872, som han invigde och
af-täckte statyn vid en lysande fest, som han sjelf gaf, —
och här verkade han outtröttligt och utan rast for
allmänhetens trefnad.
Att han på detta inhöstade gyllene skördar var ju
naturligt; men hvad som var ovanligt nog, var att ingen
missunnade honom dem, — att de flesta ansågo dem
välförtjenta. Och han lät icke penningarne ligga
ofruktbara på kistbottnen — det var nu han började bygga,
för att på det sättet försköna den stad som han så
länge försett med glada fester och lekamligt godt i
vexlande former.
Den utvidgade Hamngatan mellan Karl den 13:des
torg och Berzelii park är ett varaktigt monument som
han rest sig i egenskap af husbyggatre. Och när han
på sin sjuttionde födelsedag sjelf inbjöds till en
heders-fest som hufvudstadens förnämste män satt sig i spetsen
för, kunde han med glad tillfredsställelse se tillbaka på
en lifsgerning som från en ringa början fört honom till
en bemärkt och ärad plats ibland samhällets främste.
Lycklig äfven deruti att han icke behöfde öfverlefva
sig sjelf, kallades han hastigt hädan några månader
der-efter, den 19 Februari 1883, och nu kunde erkännandet
af hans betydelse uttalas högre och varmare än i lifvet,
då man visste att han lika ogerna ville höra loftal af
andra, som han sjelf någonsin lät påskina att han gjort
annat än hvad hvarje menniska bör: sin pligt så långt
han förmår.
F. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
