Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofantlig svallvåg blifvit lyft upp på land. Staden, som
minnet byggt nere i de gröna djupen, låg på jorden.
Det ringde just då i domkyrkans vackra klockor, och
hon log och sträckte ut händerna mot staden. O Vineta,
Vineta!
Hon tyckte att klockorna kallade henne och alla dem,
som mistat lyckan. Och de fingo gå in där för att lefva
i det som varit, för att slippa se hvad som var. »Ingen
behöfver känna sorg,» dånade klockorna. »Låt honom
komma hit, och förgången fröjd skall växa upp omkring
honom. Han skall lära att skjuta verkligheten åt sidan.
Han skall äga glädjen. Minnet skall skydda honom.»
Kapten Rickards hustru vandrade sakta hemåt. Hon
längtade in i staden, in under ringmuren. Hon ville ställa
sig vid fönstret i sin lilla kammare och se den älskade
komma framåt gatan. Hon ville stå i sin trädgård och
se den blomstra på nytt. Hon ville gå in i minnets stad
och skjuta bort sorgen. Den stackars lilla reskamraten
tänkte, att hon måste skjuta bort den, annars skulle den
döda henne.
Medan hon vandrade, log hon såsom en den där
funnit lifvets djupaste hemlighet. Det behöfdes ingenting
annat än att skjuta verkligheten’åt sidan. Hon behöfde
ej sörja, om hon ej ville. Hon skulle aldrig hoppas,
aldrig längta framåt, bara, bara minnas.
Hon visste, att staden skulle hjälpa henne. Staden,
som stod och log och yfdes i sin ruinprakt, skulle hjälpa
henne. Och dess människor, dess tysta, allvarliga
människor skulle hjälpa henne. Hon såg för sig de många
vemodiga ögon, som hon mött där, och hon tänkte på
att han nu förstod deras hemlighet, förstod, att de lärt sig
lefva minnets lif, att de mördat hoppet, mördat längtan,
att de afstått från lifvet och att minnet tröstade dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
