Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Junkerns historia. Sju dikter af Oscar Levertin - V. Junker byter skinn i Toledo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herr värd,» skrek junkern, »ur källaren tag
dina äldsta och ädlaste viner,
en dryck som är stark som en brottares slag
och sött som ett kvinnobröst skiner.
Mitt blod är så sjukt, så gubbigt och skämd t.
Fort, kalla den galnaste narren,
jag törstar till rus, till yrsel och skämt
det käns som mitt hjärta fått starren.
Den ädlaste drufva från lädersäck
såg junkern i bägaren bubbla.
Och narren med allt så befängdt dref gäck,
att husets folk lågo dubbla.
Men tunga som bly på junkerns bröst
tryckte svårmodets bojor kalla.
Han kunde ej glädjas, med bruten röst,
han lät en läkare kalla.
Till bädden kom en gråskäggig man,
som stolt bar den guldväfda skruden.
Fader Abraham själf, mest liknade han,
Meir Le vy den vise juden.
Han skarpögdt tolkade junkerns min
och lyssnade klokt till hans stämma. —
»Herr Junker, jag behöfver ej se din urin
för att sjukdomens art bestämma.
Se människan byter — Hippokrat oss lärt —
hvart femtonde år om skinnet,
då plötsligt allt, som var hjärtat kärt
käns mylladt och graflagdt i sinnet,
som himlen falnade, rosen blef blek
och luften för tung att andas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
