Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia vid teet af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar efteråt, när hon var bättre, blef
emellertid Aurore verkligen sjuk, det blef allvarsamt, hon
be-höfde aldrig gå upp och se henne — inom en vecka var
hon död.
Malvina tänkte icke mycket, när hon fick höra det,
visste ju att det icke var hennes skull, hur eget. än
sammanträffandet var, fattade det som något försynen ställt
om af rättvisa och känsla för det passande. Hon var
blott litet orolig att se hur mannen skulle ta det.
Han kom hem till middagen efter någon affar och
frågade genast i tamburen, hur det var med Aurore.
»Jo, det var slut det, herregud! Död i morgse.»
Som tamburen var skum, var det omöjligt att se
hvad min han gjorde, hans svar kom mycket snart:
»Nå, hå hå, det var väl så bestämdt då!» Han
ställde sina långa skinngaloscher omsorgsfullt i kors, han
tog saken religiöst, som naturligt var, suckade upprepade
gånger redan därute och grep i allvarskänsla bakåt efter
näsduken, fast han hade rock med sidfickor. Han gjorde
inga andra frågor eller reflexioner mer än de mest
passande — åldern? — trettioåtta — nå, herregud, så unga
år att gå bort i! En snäll människa! — Visst d$: ja!
De hade mist en god granne. — De hade det, ja. — Så
är världens gång! — Så är den ja!
Nå allt det där var ju hvad hvarje människa med
vett och hjärta måste säga och svara, det lät så lugnande
och bra, att hon nästan började tro, det hon tagit fel i
alltihop, nästan började sörja sin döda vän’ som varit så
mycket för henne.
Vid bordet åto de pepparrotskött, eftersom det var
lördag, tårarna kommo i ögonen — ja, den döden, den
döden 1 Det var nästan ljuft för Malvina, det hela, emedan
hon kände sig så förlåtande och mild — det lenade helt
och hållet invärtes och var som balsam för de sista spåren
af snufvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
