- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1896 /
129

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En historia vid teet af Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hustrun böjde sig mot honom med ögonen
gnistrande och fingrarna spända. Hon ville ha slagit honom,
ruskat honom vid hans storknande hals, men var rädd
att göra slut på hans mara, förkorta hans pina med ett
ögonblick.

Så kunde han ha det hvar natt, hvar natt!

Så kunde han ha det för sin lögn och sina usla
tankar, rätt åt honom, allt, men hon, men hon!

Det var alltså icke slut ännu med detta, fast hon var
död, låg död däruppe, hon som förtjänade allt ondt —
här var hon ju kvar, här spökade hon redan, här
för-därfvade hon lifvet ännu för andra.

Hvad var det då för en rättvisa, hur hängde det då
ihop med allt, när inte ens döden var säker, när ens
dåliga vilja kunde gå igen och stifta skada och ondt och
fördärfva och förföra i minnen, medan det däruppe låg
stelt och blåhvitt och hycklande allvarstungt.

Och den stackars svartsjuka låg och vred sig och
grubblade och rufvade hela natten och hade ingen aning
om hur hemsk hon var, där hon allt bittrare kände sig
hata en död

På morgonen var hon rödögd och nervös, men det
blef ingen sammanstötning af. Han undvek den af dåligt
samvete och hon af trötthet och rädsla att föras för långt.
De gingo kring hvarann och tego, kransen blef köpt, som
de aftalat, det bestyr som skulle göras blef gjordt, icke ett
ondt ord blef sagdt, bara suckar som ju voro helt
passande för tillfället — men det gick ut öfver möblerna.
Mahognyn skrek under dammtrasan och blef ängsligt blank,
Josefinas porträtt gneds i ansiktet, så att det nästan kunde
ha blifvit rödblommigt, och en handdukshållare gjordes till
invalid.

I alla fall gick Malvina med på begrafningen — hvad
skulle folk säga annars — hade näsduken i hand och grät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1896/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free