Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gumman som breder ut skuggorna. En saga af Hugo Gryllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda, du anser något värdt? Har jag ej gifvit dig lust
till det svåra?»
»Inte detta,» stönade ynglingen. »Det är för svårt,
det kan ej bäras. Jag kan ej lefva utan henne. Aldrig!»
»Ett dumt ord,» gäckade gumman. »Kommer du
ihåg en hundradel af det myckna du en gång aldrig skulle
kunna bära?»
»Inte detta!»
Gumman satt hopkrupen i sitt hörn. Hon log och
nickade med hufvudet som en, som har mycket roligt.
Så kvittrade hon:
»Knäck-lycka!»
Ynglingen lyssnade, häpen. Han förstod, att det låg
något i detta.
»Minns du,» sade gumman, »hur du tyckte om knäck
som barn, sirapsknäck? Du lille snasker! Du trodde du
alltid skulle komma att tycka om det. Du hade betraktat
den, som sagt emot som vansinnig. Och om man nu
stucke en knäck i din hand, sade du helt visst: Hvad i
all världen skall jag göra med detta klibbiga elände!»
»Hvilken jämförelse,» skrek ynglingen och vred sina
händer i harm och förtviflan.
Men gumman fortfor att fnittra och nicka, i jublande
glädje, insnärjd i sina mörkaste skuggor.
»Se på mig, min älskling,» sade hon till sist.
Ynglingen hade ej betraktat henne förut. Han hade
med afsky vändt blickarna från vrån, så snart han märkte
henne där.
»Gå, häxa,» mumlade han ursinnigt.
»Väg dina ord, min älskling! Se på mig först, och
tala sen!»
Det låg något nytt i rösten. Ynglingen såg ofrivilligt
mot vrån. Då störtade han upp och stod stel af häpnad.
Det var ingen gammal gumma, med hvassa knotor
under en slöja af dunst, ingen spindel, intet odjur eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
