Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jorden till er sjelfve röfva
Och sjelfve njuta, då vi tro;
Ert helga hat, hvars vreda vågor
Ej nånsin stillas i er själ;
Ert kristna nit att för vårt väl
Oss skära genom blod och lågor;
Och allt det andeliga gräl,
Som plär en pöbels lättro gäcka:
Allt må ju med fördubbladt skäl
Till löje mer än vrede väcka.
Åt er, åt er, I tidens lärde,
Jag ofta hjertligt skrattat har;
Åt edra frågor utan värde
Och edra meningslösa svar;
Ert raseri att allt förklara,
Ehvad som händt och aldrig händt;
Er blinda vördnad att försvara
Hvad ålderdomen tänkt förvändt;
Er konst att öfver hårstrån kifva
Och skrifva, skrifva, skrifva, skrifva,
I kors och tvärs och med och mot;
Att känna noga jordens klot,
Och hvilken väg dess rullning tager,
Men. ej den kraft, som hjertat drager,
Och ej dess brist och ej dess bot.
Hvad mera löjligt än er möda
Att här ert lif i brist föröda
För ärans lif i minnets sal? —
Men hvem kan räkna stjernors tal
Och all den lärda dårskaps gröda?
Om du, med Voltaires dubbla lif
Och Voltaires skicklighet att gäcka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
