Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elden genom djupet bryter,
Lavan lik, då Ætna ryter:
Allt han sköflar, allt förtär.
Håll, store Allmagtsgud! Ditt verk du svurit hägn;
Vi tillbe dina dolda under;
Men är du mera stor i under,
Än i de rika sommarregn?
Men fåfängt! — Än ses, huru mordviggar rasa
Ur blodiga skyarne ilande ner.
0 himmel! — En stråle... Hvad är det jag ser?
Hvad djerfs du mot Spastara våga,
Förmätne stråle, hvad! Du dygden störta vill?
Vet, grymme, hennes död kan tvinga oss att fråga:
Månn’ Gudanåd och rätt är till?
Håll, tills du den niding finner,
På hvars kala hjessa rinner
Enkors strida tåresvall;
Far då att med knall på knall
Ingen puls i hjertat spara!
Mätta då ditt raseri!
Häpna likväl För Spastara,
Tillbed henne, flyg förbi!
Sin sköld mot åskans pil en himlens ängel sträckte —
Men nu Spastara spritter opp;
En häftig skräll nu modren väckte,
Då viggen i de murar lopp,
Som hyste hennes son, dess dagars glada hopp.
Hon vaknar, skådar taket brinna;
Lik en numidisk lejoninna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
