Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En och samma äro dessa lagar
I de land, der Achamot befaller,
Och som evig dubbelhet och enhet
Fram i suckarnes mystér de träda.
Mellan lifvets sorgesuck och dödens
Menskohjertat vacklar här på jorden,
Och hvart enda andedrag förkunnar
Dess bestämmelse i sinneverlden.
Ser du hafvet? Ilande det kommer,
Vill med blåa, längtansfulla armar
Under fastets bröllopsfacklor sluta
Till sitt bröst den liljekrönta jorden.
Se, det kommer! Hur dess hjerta svallar
Högt af längtan! Hur dess armar sträfva!
Men förgäfves. Ingen önskan fylles
Under månen. Sjelfva månens fullhet
Ar minutlig. Med bedragen väntan
Dignar hafvet, och dess stolta böljor
Fly tillbaka suckande från stranden.
Hör du vinden? Susande han sväfvar
Mellan lundens höga poppelkronor.
Hör du? Växande hans suckar tala,
Liksom trånsjukt han en kropp begärde
Att med sommaras Flora sig förmäla.
Dock re’n tyna rösterna. På löfvens
Eolsharpa klingar svanesången
Ständigt mattare och dör omsider.
Hvad är våren? Suckar blott från jordens
Dunkla bann, som himlens konung fråga,
Om ej Edens maj en gång begynner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
