- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
545

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mötet i Köpenhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sin dotter för arfvinge till Norges krona, så vida
han fölle ifrån utan manliga ättlingar. Konungen af
Danmark förband sig att medverka till sin svåger
konung Birgers återinsättande i hans konungsliga
värdighet, men Birger skulle sjelf hos påfven utverka
tillstånd för sin son och prinsessan Ingeborg att med
hvarandra ingå äktenskap, emedan de voro inom fjerde
led beslägtade[1]. Konung Erik skulle, så fort sig
göra lät, börja kriget mot de svenska hertigarne,
och konung Hakon icke ingå någon fred med dem, utan
att konungen af Danmark deruti vore inbegripen. –
I afseende på de fredlöse danske herrarne bestämdes,
att hustrurna och barnen till hufvudmännen i mordet
skulle återfå sina mödernegods, men dock utan att få
inkomma i riket, och, om konungen så äskade, skulle de
vara förbundne att inom ett år sälja dem. – I vederlag
för norske konungens mödernegods skulle konung Erik
till honom lemna motsvarande gods i norra Halland, och
hvad som sedan återstod i de fyra nordliga häradena
i detta landskap intill Falkenbergs-ån skulle Hakon
innehafva såsom län af Danmark. Till yttermera visso
beslöts, att biskopen i Roskild och biskopen i Opslo
skulle ega rätt att utlysa kyrkans bann öfver den af
konungarne, som bröte denna dagtingan, den förre, om
det var konungen af Norge, och den senare, om det var
konungen af Danmark, som gjorde sig saker dertill.»

Sådant var hufvudinnehållet af det fredsslut, som
Norges och Danmarks konungar med hvarandra ingingo.

Det vät hertig Eriks trolofvade, som här gafs åt
den landsflyktige konungens son. Icke sporde man
prinsessan derom, men säkert var hon icke likgiltig
för denna förändring i sitt öde.

Någon tid efter nyssnämda möte i Köpenhamn var
Vårfrukyrkan i Opslo högtidligen smyckad, och en stor
skara af herrar och fruar begaf sig dit in. Konung
Hakon och hans gemål, drottning Eufemia, samt den
unga konungadottern Ingeborg gingo derin; dessutom
biskoparne Helge af Opslo och Ingeld af Hammer och en
stor skara af rikets herrar och män. Likaså inträdde
i kyrkan trenne danske herrar; det var biskop Peder
af Viborg, prosten Johannes af Odense och Ingvar
Hjort.
De voro fullmäktige för junker Magnus.

Inför altaret framträdde biskop Peder af Viborg,
som förestälde brudgummen, och prinsessan
Ingeborg. Högtidligt vexlade de här


[1]
Nämligen från Valdemar Seier; se följande slägttafla:
<img>
Valdemar Seier
Erik plogpenning
Christofer
Ingeborg,
Erik Glipping
Magnus Lagabäter
Hakon
Märta,
Birger, k. i Sverige
Ingeborg.
junker Magnus.
</img>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free