Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksstyrelsen i allmänhet.
235
de närmast föregående, emedan mot slutet af året 1637 de svenska
härarne voro af fiendens öfvermakt undanträngde ända till hafskusten
och den grundsats, hvilken man under de förra åren följt, att låta
kriget underhålla sig sjelft, nu icke längre kunde tillämpas. Om således
den krigspolitik skulle kunna fullföljas, för hvilken man sedan
Oxenstiernas hemkomst beslutat sig, så måste nya hjelpkällor beredas. Man
nödgades nu beqväma sig till att meddela den så länge uppskjutna
stadfästelsen af förbundet med Frankrike, hvarigenom man gjorde sig
beroende af dess underhållspenningar och äfven af dess politik, emedan
Sverige förband sig att icke utan gemensamt med Frankrike sluta fred
med kejsaren. Innan årets slut funnos emellertid äfven de franska
underhållspenningarna icke vara tillräckliga för krigets kraftiga
fortsättande. Genom en bättre ordnad förvaltning hade visserligen
statsinkomsterna ökats, men de voro ändock otillräckliga, och nya skatter
vågade man ej affordra det redan af sådana alltför betungade folket.
Man ansåg sig således icke hafva annan utväg att tillgripa än att sälja
kronogods till frälse, hvilket skedde utan ständernas hörande hvarken
vid allmän eller utskotts-riksdag. Äfven adelskap och förläningar
beviljades nu af regeringen, hvilken, på samma gång den blifvit mera
kraftig, äfven visade sig alltmera egenmäktig.
Den införda strängare ordningen vid indrifningen af tullumgälderna,
synnerligast de, som tillhörde den s. k. lilla tullen å alla ätliga och
förnötliga varor, hade väckt mycket missnöje flerstädes i riket. I
Vestergötland, Nerike och Vermland hade upplopp förefallit, hvilka
visserligen genom kloka och kraftiga åtgärder blifvit qväfda, men jäsning
rådde dock fortfarande i flera landsorter, och regeringen beslöt derföre
att genom besök i olika trakter göra sig närmare underrättad om
ställningen derstädes. Först hölls ett embetsmannamöte i Vesterås från
den 19 till den 30 Januari 1639, der medlemmar af rådet och
kollegierna, jemte landshöfdingar, biskopar och några kyrkoherdar, öfverlade
med regeringen om utrikes förhållandena, om enkedrottningens
misstänkta förbindelser och om de förefallna oroligheterna. Sedermera
besökte marsken och kanslern Vestergötland, samt skattmästaren
Vermland och Dal, der han tog närmare kännedom om bergsbruken och
utsåg nya kommunikationsleder, äfvensom läget för en ny stad, Åmål.
Kanslern åter undersökte verkställbarheten af ett uppgjordt förslag att
göra Göta elf segelbar och ankom den 6 April till Göteborg. Detta
besök blef en väsentlig anledning till stadens uppblomstring, emedan
flera ändamålsenliga åtgärder nu vidtogos för att befordra handeln och
sjöfarten derstädes, äfvensom stadsstyrelsen nu ordnades på samma sätt
som i Stockholm. Från Göteborg fortsattes resan öfver Alingsås till
Jönköping, der regeringen i sin helhet sammmanträffade och der, under
Maj månad, ett slags riksdag hölls för Göta rike. På återvägen till
Stockholm besökte kanslern Norrköping, hvars styrelse äfven ordnades
efter hufvudstadens mönster, hvarefter, längre fram på sommaren,
regeringen och rådet möttes i Vesterås, emedan pest utbrutit i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
