Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
Under hösten vistades kanslern någon tid på sin egendom Tidön för
att vårda sin helsa, medan den öfriga regeringen höll sina
sammanträden i Köping.
Den närmare kännedom om förhållandena i särskilda delar af
riket, kanslern vunnit under dessa resor, tyckes hafva verkat en
förändring i hans åsigter rörande regeringens förhållande till den andra
statsmakten. I stället att han under tiden närmast efter sin
hemkomst genomdref utskrifningar och beskattningar utan ständernas
hörande å allmän riksdag, var det nu han, som yrkade att sådant borde
ega rum i alla bevillningsfrågor, hvaremot hans motparti inom rådet,
som förut varit af denna åsigt, nu förfäktade en motsatt. Under åren
1639 och 1641 föreslog Per Banér, att man genom ombud borde
underhandla med ständerna landskapsvis om nya bevillningar, emedan
riksdagarne voro besvärligare och kostsamma; men nu yttrade kanslern
att ständerna borde tillgodonjuta sina rättigheter orubbade, emedan
de eljest skulle få anledning till ovilja mot regeringen. På riksdagarna
kunde man ock bäst afhjelpa allmogens klagomål och såmedelst
förekomma oroligheter.
I öfverensstämmelse med hans åsigt utfärdades ock kallelse till
en allmän riksdag, som sammanträdde i Nyköping den 18 Januari
1640 och der ständerna visade sig ovanligt medgörliga så väl i
afseende å den begärda utskrifningen som i beskattningsfrågorna. En
utskottsriksdag hölls i Januari 1641 och från den 11 Januari till den 23
Februari 1642 en ny allmän riksdag i Stockholm.
Under mellantiden hade genom drotsen Gabriel Oxenstiernas död
den 27 November 1640 en plats blifvit ledig i regeringen, der Per
Brahe den 13 April 1641 fått inträde såsom riksdrots. Vi hafva förut
anmärkt, att förhållandet dittills icke varit det bästa mellan honom
och kanslern, men att efter Brahes inträde i regeringen de båda
mäktige männen mer och mer närmat sig hvarandra. Den nye drotsens
inflytande röjde sig snart i en strängare ordning och tillsyn öfver
rättsskipningen, som något förslappats under företrädarens långvariga
sjuklighet. Genom Brahes försorg tillsattes ock 1643 en lagkommission,
som gjorde en början till de vidt omfattande lagarbeten, hvilkas
slutliga resultat blef 1734 års lag. I sitt ensidiga förfäktande af de
högadliga företrädesrättigheterna visade sig åter den nye drotsen mindre
berömvärd. Då kanslern, ehuru såsom friherre sjelf tillhörande den
privilegierade högadeln, år 1642 yrkade på skjutsfärdspenningarnas
erläggande af grefve- och friherrskapen, på afskaffande af adelns
rättighet att gifva försvar åt personer, bosatta å dess gods, för undgående
af utskrifning, samt på dess deltagande i städernas kommunala bördor,
satte sig Per Brahe ihärdigt deremot, påstående än att frågan borde
hänskjutas till den snart myndiga drottningens afgörande, än att
allmogens samtycke borde inhemtas, än att riddarhuset måtte slita
tvisten. Härvid understöddes drotsen både af marsken, riksamiralen och
Johan Skytte, men kanslerns mening blef dock för tillfället gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
