Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Partier inom rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen 1700—1710.
253
lingen, nu, under den allmänna nedslagenheten, trädde i spetsen för
de åtgärder, som vidtogos. Med Arvid Horn, som visserligen var en
af de yngste rådsledamöterne. men hvars stora förmåga Wrede redan
insett, rådgjorde han om hvad som borde göras, och båda infunno sig
om qvällarna hos den gamle och sjuklige Gabriel Falkenberg, likaledes
högt värderad för klokhet och erfarenhet samt i allo en ärans man,
hvars råd de båda öfrige äfven ville inhemta. Någon afgörande
åtgärd i afseende å regeringens förande vågade man dock ej vidtaga,
innan närmare underrättelser erhållits om konungen var i lifvet, fri
eller fången; men man borde dock på förhand vara betänkt på hvad
som skulle göras i händelse af konungens död eller fångenskap, och
det var så mycket svårare att i detta hänseende komma till något
bestämdt beslut, som både rådet och hofvet voro delade i två olika
partier.
Det ena, det holsteinska, bestod af enkedrottningen, Arvid Horn,
Nils Gyllenstierna och den Piperska slägten. Detta parti ville hafva
till konung Carl XII:s systerson, den nu nioårige hertigen af Holstein,
Carl Fredrik, hvilken deremot skulle afstå sitt hertigdöme åt sin
farbroder, Christian August, hertigdömets regent eller administratör,
såsom han kallades. Enkedrottning Hedvig Eleonora skulle träda i
spetsen för regeringen under sondotterssonens minderårighet, och man
ämnade söka vinna danska hofvet genom att afstå Eutin åt en prins af
danska konungahuset.
Det andra partiet, det svenska, utgjordes af Fabian Wrede, Gabriel
Falkenberg, Knut Posse och i allmänhet af så väl högadeln som Carl
XI:s män, hvilka ville hafva Ulrika Eleonora till Sveriges drottning
efter Carl XII:s död och till regentinna i händelse af hans fångenskap.
Äfven detta parti ville vinna hofvet i Köpenhamn, i hvilket hänseende
man ämnade föreslå ett giftermål mellan prinsessan och konung
Fredrik VI:s yngre son, prins Carl.
Man visste emellertid, att Danmark nu rustade till krig mot Sverige,
och man vidtog så kraftiga åtgärder, som för tillfället kunde
åstadkommas, för att sätta sig i försvarsstånd. Också försäkrade Arvid
Horn den härvarande danske ministern, att »hvarje rådsherre och
hvarje redlig svensk man skulle uppoffra allt för att tillbakavisa dem,
som nu vilja fiska i det grumliga vattnet».
Ändtligen i slutet af Augusti 1709 kom från konungen ett bref,
skrifvet i Oczakow den 12 Juli under flykten till Turkiet. Häri gaf
han tillkänna, att hans trupper »lidit afbräck uti ett fältslag»; att »mesta
delen af fotfolket blifvit förloradt och sjelfva rytteriet lidit också en
stor afbräck». Vidare heter det, att »en del officerare med någre få
gemene af gardet finnas än i behåll, tillika med några få officerare och
gemene af det andra fotfolket, och hvad som hos fienden kan blifva
fånget göre vi oss hopp om att kunna få utvexla». De ryske fångarne
i Sverige borde derföre hållas strängt och dem ingen frihet lemnas,
till dess man för dem kunde bekomma någon utvexling. För öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
