Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Nya befallningar från konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen ifö o—iy/o.
267
vägar att anskaffa sådana. Den vanliga krigs- och durktågs-gärden
påbjöds, kopparmynt preglades, till ett belopp af 500,000 rdr, och i
första dagarna af Februari 1711 lät rådet fråga enkedrottningen samt
prinsessan Ulrika Eleonora, om de ville lemna sitt guld och silfver till
myntning samt sina juveler att derpå upplåna penningar. Båda voro
genast härtill villiga. Hedvig Eleonora lemnade sina tillhörigheter
såsom lån, Ulrika Eleonora sina såsom en skänk, och med tårar i
ögonen sade hon sig vara färdig att för konungen och fäderneslandet offra
allt, till och med lifvet. Bådas bidrag gingo till 49,843 lod silfver och
1,976 lod guld, oberäknadt juveler och dessas infattningar.
Rådsherrarne blefvo dock nu tveksamme, emedan de väl visste, att konungen
aldrig velat anlita sin farmor eller syster om hjelp, och fruktade, att
han skulle illa upptaga det nu gjorda förslaget. De återlemnade
derföre åtskilligt, hvars mesta värde låg i arbetet, men ingendera af
furstinnorna ville mottaga anbudet. Ulrika Eleonora hade dock ej samma
makt att sjelf råda öfver sin egendom som enkedrottningen, hvarföre
inan behöll det mesta af den senares tillhörigheter, men återstälde till
största delen den förras. Konungen befalte sedermera, att allt skulle
återlösas eller betalas, hvilket ock lärer skett.
Den 23 Maj 1711 afläts från konungen en ny befallning till rådet
om truppers afsändande till Polen. I ett bref af den 12 Juni
anbefal-tes öfversändande af flera regementen till Pomern, och då rådet
anmälde svårigheter, som mötte) för dessas transporter, fick det ett nytt
bannebref af den 1 Juli för det transporten blifvit fördröjd, hvarefter
rådet i en skrifvelse af den 19 September redogjorde för de anstalter,
som blifvit vidtagna för att tillvägabringa den så länge ifrågasatta
trupptransporten. Nya påminnelser och nya förklaringar följde sedermera,
och antagligt är, att om än brist på penningar och förnödenheter samt
farhågor för rikets blottande på erforderligt försvar väsentligt
föranledde den tröghet, rådet visade i fullgörandet af denna konungens
befallning, låg tillika brist på god vilja icke så litet till grund derför.
Det långvariga kriget i Polen, hvilket, äfven då det fördes segerrikt,
aldrig medfört någon fördel för Sverige, utan endast år från år
medtagit dess krafter, hade länge varit förhatligt inom Sverige, och att i
landets nuvarande nödstälda belägenhet förnya detta krig, i stället att
värna rikets egna besittningar, tycktes alldeles orimligt, hvarföre ock
rådet i det längsta motsatte sig alla dertill ledande åtgärder. A andra
sidan åter var uppträdandet af en svensk här, som kunde vara
konungen till mötes, ett nödvändigt vilkor för tillvägabringande af ett
kraftigare bistånd från Turkiet, och det var icke omöjligt, att, om rådet
kunnat eller velat utveckla en betydligare styrka för att under
ryskturkiska kriget 1711 möta konungen, så hade detta krig kunnat få en
för Sverige långt fördelaktigare utgång, likasom äfven sedermera
frånvaron af en svensk här, som kunnat biträda turkarne i kriget mot
Ryssland, gaf den turkiska politikens ledare en antaglig förevändning
att mer och mer lemna å sido den svenske konungens intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
