Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Förändringar i ledningen inom rådet - Nya beskattningsåtgärder, påbjudna af rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den inre styrelsen 171 o—1712.
26$
kollegium. Då konungen, genom en skrifvelse af den 30 Oktober 171 r ,
frikallade honom från nämnda åligganden, skedde det likväl i ganska
nådiga uttryck. »Kongl. maj:t hoppades, att grefven vid rådsbordet
och i kommerskollegium skulle, genom sina mogna rådslag och långliga
förfarenhet, låta sig hädanefter som hittills vårda om rikets bästa,
hvarigenom grefven ökade den nådiga tanken och benägenheten, kongl.
maj:t om och för honom hyste.» Det stora inflytande på
drätselför-valtningsn, Wrede dittills utöfvat, blef emellertid härigenom betydligt
minskadt. Dock fortfor han att verksamt deltaga i rådets förhandlingar
ända till sin död i December 1712. Friherre Nils Stromberg blef hans
efterträdare såsom president i kammarkollegium och statskontoret. ’
Äfven Arvid Born, som sedan Mars 171 o var kanslipresident och
näst Wrede varit den mest framstående inom rådet, drog sig mer och
mer tillbaka, sedan han af konungen fått förebråelser för mindre nit i
fullgörandet af hans befallningar. »Jag känner», skref konungen, »edert
lynne och att det icke tål långsamhet och dröjsmål vid det, som skall
utföras. Om derföre icke rustningarna hädanefter gå bättre undan än
hittills, kommer / jag att hålla mig till eder på samma sätt som till
grefve Wrede, hvilken jag entledigat från flera sina sysslor, för att
kunna besätta dem med andra, som äro mera antingen skickliga eller
välsinnade». Denna förebråelse gick Horn djupt till sinnes. »Vi här
i rådet», yttrade han, »hafva trälat och arbetat med så svåra tider, att
Sverige aldrig dylika haft, och likväl få vi till lön en onådig konung
och onådiga bref. Gud omvände den, som genom arga berättelser så
mycken oreda tillstält.» Man trodde sig nemligen veta, att konungen
på sidovägar fick underrättelser om hvad de, som stodo i spetsen för
ärendena här hemma, yttrade eller företogo sig, hvilka underrättelser
antogos icke alltid hålla sig vid sanningen.
I Juni 1712 utnämndes emellertid två nya kungliga råd:
landshöfdingen öfver Stora Kopparbergs län, friherre Jakob Reenstierna, och
hofmarskalken friherre Nicodemus Tessin, den store arkitekten, hvilka båda,
jemte Gustaf Cronhielm, som i Augusti 1710 inkommit i rådet, nu
blefvo de ledande derstädes.
De nye ledarne fingo dock snart nog, icke mindre än deras
föregångare, erfara svårigheterna att efterkomma konungens befallningar
och bereda tillgångar till rikets försvar samt till öfriga utgifter, som af
konungen anbefaldes. Så kom i en skrifvelse af den 1 December 1711
konungens befallning till rådet, att konung Stanislaus, som med sin
gemål och sin hofstat kommit till Sverige, skulle till rikets heder »på
bästa sätt blifva undfägnad på hvad ort han helst åstundar vistas, så
att intet må fattas, som både till en anständig uppvaktning och
kunglig förplägning erfordras», hvilken befallning i Februari 1712 förnyades,
och till de många öfriga utgifterna kommo sålunda nu äfven de för
polska hofvets underhåll.
Redan i början af året 1710 hade visserligen en ny krigsgärd
blifvit utskrifven, som, med få undantag, var fördubblad mot den, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
