Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Olof Hermelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Embetsmännen.
38
som förstörde alltsammans. Återuppbyggandet fortsattes likväl under
Tessins ledning de första ären af Carl XII:s regering, så att man 1705
hunnit uppdraga murarne till tre alnars höjd; men sedermera gick
byggnaden alltmera långsamt i brist på tillgångar, och slutligen
omkring 1712 afstannade den helt och hållet.
Hos Carl XII stod Nicodemus Tessin i ännu högre ynnest än hos
Carl XI, blef friherre 1699, hofmarskalk 1701, tjenstförrättande
överstemarskalk (riksmarskalk) efter Johan Gabriel Stenbocks död och under Carl
Pipers frånvaro 1705, kungligt råd 1712, grefve och Lunds akademis
kansler 1714, öfverstemarskallc 1717 samt högste ordningsman eller chef
för den nya polisen 1718. Hans förtroliga brefvexling med ombudsrådet
Feif hafva vi förut omtalat, och han misstänktes att på denna väg
hafva meddelat konungen hvarjehanda uppgifter om den hemmavarande
styrelsens yttranden och tillgöranden, samt sålunda hafva åtagit sig ett
slags kunskapare-befattning, hvilket likväl icke bekräftats af det hittills
kända innehållet utaf denna brefvexling. För sina konungska tänkesätt
fick han emellertid en plats i rådet, men omfattade dock snart nog de
öfrige ledamöternes åsigter och yttrade sig vid åtskilliga tillfällen ännu
frimodigare och bestämdare än de mot krigets fortsättande, utan att
sådant likväl minskade den bevågenhet konungen visade honom.
Tvärtom blef Tessin, medan rådet under Görtz’ gunstlingstid sköts å sido,
utnämnd till öfverstemarskalk, en af de högsta platser i riket, samt
tillkallad att deltaga uti och understödja de planer Görtz uppgjort och
konungen antagit. Under utöfningen af sina särskilda befattningar
röjde han emellertid stor förmåga och var under de sista sex åren af
Carl XII:s regering en af de mest framstående inom svenska rådet;
men hela fortgången af hans embetsmannabana tyckes bekräfta
sanningen af hvad härvarande franske ministern om honom yttrade, att han
var »ett stort snille samt en skicklig och slipad hofman, som kryssade
mellan båda partierna så skickligt, att han i afgörandets stund alltid
befann sig hos det segrande». Under de sexton år, han innehade
rådsembetet, visade han sig emellertid vara en ganska duglig
embetsmän, men har dock hos efterverlden sitt största beröm såsom Sveriges
snillrikeste arkitekt. Han afled i Stockholm vid 74 års ålder den 10
April 1728.
Utom desse rådsledamöter förtjena äfven åtskillige andre bland de
embetsmän, Carl XII använde, att särskildt omnämnas.
Olof Hermelin, son af borgmästaren i Filipstad Nils Månsson, var
född derstädes 1658, inskrefs, efter att hafva genomgått Carlstads
läroverk, såsom student vid Upsala universitet 1677 och antog derefter
namnet Hermelin, hvilket hans skolkamrater gifvit honom för hans
vighet och rörlighet. Såsom lärare för riksamiralen grefve Gustaf Otto
Stenbocks söner fick han tillfälle att företaga en utländsk resa, hvarifrån
han återkom 1687, då han inskrefs i riksarkivet, samt blef 1689
utnämnd till professor i Dorpt, der han utmärkte sig både såsom svensk
och latinsk skald och visade alltsedan, utan att öfvergifva sitt älsklings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
