- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
118

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nya åsikter, även om han inte gillade dem. Han förenade stridslystnad och
tolerans på ett sätt, som inte saknade charm. Hans Larsson berättar om
honom: »Borelius var lika god hegelian som Leander var boströmian. Men
den förre slukade med iver alla möjliga läror, om han gillade dem eller
ej, den senare var ganska bunden av sin skola och diskussionen inom
denna. Sahlin var för honom outtömlig som bibeln. Borelius läste Nietzsche.
Då jag råkat omnämna denne i min ’Intuition’, ville han nödvändigt ha
närmare besked om honom. Det dröjde inte länge, förrän han kom till mig
med två Nietzscheband, genomlästa och försedda med hänvisningar från
det ena stället till det andra, det blev motsägelser alltsammans, det visste
jag ju, och att tränga in till paradoxernas mening låg inte för Borelius. Men
vad han nu ville var inte att vi skulle låta de farliga böckerna vara, utan
att vi skulle ta upp Nietzsche till diskussion på seminariet». Ett
efterföl-jansvärt exempel på en lärare, icke minst i filosofi!

Den nya skånska realistiska dikten, sådan dess föregångsman Albert
Ulrik Bååth frambar den, hade icke som den uppsaliensiskt-stockholmska
växt fram i opposition mot omgivningen, utan tvärtom visat sympatisk
anslutning till den akademiska Lundamiljön och dess tilldragelser, liksom
den även var omedelbart inspirerad av den omgivande bygdens liv och
landskap.

Ännu en annan omständighet var i Lund gynnsam för en naturlig och
livsanpassad utveckling av det nya sociala intresset. Bååth och flera unga
akademiker anställdes som lärare vid den närbelägna folkhögskolan Hvilan,
den första i Sverige, grundad 1868 av Leonard Holmström, själv ung docent
vid universitetet. De fingo härmed i handling ge uttryck åt sitt sociala
sinnelag och stiftade ny bekantskap med sin bygds ungdom.

Det hade inte mött den unge liberale Bååth några hinder att hylla
Karl XII. Han fann utan vidare grubbel det gemensamma för forna
krigiska och nuvarande fredliga tider; den offervillighet, som bonden fordom
visat, borde han också nu med Karl XH-bilden i minne ägna nya
samhällsuppgifter: »Då skola i djupa freden än, ju bussarna gå som förr igen». Med
denna idylliska förmedling kunde visserligen den följande radikalismen ej
låta sig nöja. 1880-talet och 1890-talet blevo i Lund som i Uppsala en de
stora idédebatternas tid. »Stora diskussionsforeningen», som hyste
representanter för alla aktuella åskådningar och sålunda genom själva sin
karaktär tjänade toleransens uppövande, och den rent radikala »Den unga
gubben» (D. U. G.) voro de främsta inbjudarna till sådana debatter. Namnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free