Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackföreningsrörelsens genombrottsår. Av John Lindgren - Fackförbund eller lokala samorganisationer - Agitation och skolning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En arbetsplats på 1890-talet — en tegelslageriinteriör vid Höganäs stenkolsverk, där annars
för den tiden goda förhållanden rådde. Typisk är »trångboddheten» och otillräckliga
arbets-hygieniska anordningar; typiskt är också, att en stor del av arbetarna åro underåriga.
Fotografi.
lingar vid arbetsnedläggelserna. Fackföreningsväsendet erbjöd vid
sekelskiftet icke någon enhetlig bild; det var ett svalg befäst mellan de bäst
organiserade och de sämst organiserade arbetargrupperna.
AGITATION OCH SKOLNING.
Det låg i sakens natur, att de nybildade fackförbundens strävanden i
första hand måste inriktas på att skapa nya organisationer och vinna nya
medlemmar. Hur skulle detta lättast kunna ske? På den punkten voro
meningarna delade. Ofta var man benägen att underskatta svårigheterna. För
pionjärerna, som osjälviskt, utan tanke på egen vinning, offrade sina krafter
i organisationens tjänst, föreföll det hart när ofattligt, att deras kamrater icke
med ens kunde inse fördelarna av ett enigt uppträdande. Endast några få
vågade tänka den tanken ut, att det kanske skulle taga år för att icke säga
årtionden, innan fackföreningsrörelsen nått den styrka och slagkraft, att
den kunde öva inflytande på arbetsvillkoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
