- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
284

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från seklets början stammande idealistiska konstuppfattningen. I sitt
inträdestal hade Wirsén bl. a. yttrat: »All jordisk skönhet hänvisar på en
osinnlig verld av oändlig skönhet, och i en sådan osinnlig skönhetsverld
äger all timlig skönhet sin grund». Rydberg tog fasta på detta ställe,
citerade det och utvecklade vidare den tankegång det innehöll: »Endast i denna
övertygelse kan skalden erkänna anden, som ingiver honom, för en
gudomlig nådegåva; endast i denna övertygelse kan han i konsten, han övar,
erkänna fienden till alla verklighetens osköna och onda makter. För den
skull ser den sanne skalden i sina skapelser icke självändamål, ehuru de
måste bära skenet av att vara det, utan medel för det stora målet att bringa
människans hela verld till skönhet och harmoni». Och han fortsätter längre
fram: »Ni har talat om ynglingen, som drömde drömmar om ett
mänsklighetens syskonliv, i vilket allt är för alla gemensamt, och ni har varnat för
att låta livets missräkningar stryka ett kors över samtliga ett ädelt
ungdomslivs aningar och förhoppningar. Varningen torde särskilt gälla
skalden, som, blygast i kravet på egen lycka, skall vara dristigast i hoppet om
mänsklighetens. Ställer han sig vid mognande ålder granskande mot dessa
aningar och förhoppningar, så är det för att sovra dem från själviska
beståndsdelar. Vad därefter är kvar, det är av Gud. I ungdomskänslornas
och ungdomsföreställningarnas gryningsdimmor gömmer sig oändligt mer
av vår gudsbefryndade natur än som under detta korta jordeliv kan komma
till klarhet».

STRINDBERG TRÄDER FRAM.

Någon tid innan Viktor Rydberg inför den lysande församlingen på
börssalen framförde dessa ord, hade det på bokhandlardiskarna i landet
utlagts en stor roman, »Röda rummet», författad av en trettioårig
amanuens vid Kungliga biblioteket, August Strindberg. Den uppfattning om
konstens väsen och livets innebörd, som kom till uttryck i Wirséns och
Rydbergs anföranden, tedde sig för denne unge författare som förlegad och
förfelad. I »Sångare!» vänder han sig till diktarna:

»Sångare!

Vi jämren I jämt om idealen som svekos?

Var tid har sina idéer om ting och om saker;

och vi ha våra idéer om verkligheten!

Förblin I verkligen trogna Era idéer;
vi svika ej våra!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free