- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
289

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på sitt personliga sätt tolkat den positivistisk-utilistiska livssynen
dessa rader:

»Nej, låt oss taga för ovisst visst,
och låt oss söka så först som sist
åt oss förljuva de sista stunder;
ty vi, som ej längre få tro på under,
vi måste själva gripa oss an
och bråka allt vad bråkas kan
för att åtminstone gå sista färden

ej såsom slavar, men frie män;
och efter vi leva i denna verlden,
så låtom oss göra något för den.

Och den som ej lever för bara äran,
han tage till godo denna läran:
de flestes bästa är det högsta väl.»

Inför del motstånd mot sina åsikter och åtgärder, som de unga mötte,
kunde deras sinne stundom stämmas till mörksyn. De gingo inte fria från
inflytande av den pessimistiska filosofi, som utbildats av tyskarna Arthur
Schopenhauer och Eduard von Hartmann. Den senares huvudarbete, »Die
Philosophie des Unbewussten» [Det omedvetnas filosofi], där förintelsen
uppställdes som världsutvecklingens sista mål, blev 1877—78 översatt av
en krets huvudstadsintellektuella, till vilka bl. a. Strindberg hörde. Om man
inför samtiden, dess händelser och huvudpersoner, närmast var pessimist,
kunde man däremot vända sig i optimism mot det kommande. Den ljusa
framtidstro, som brann i mången åttiotalists sinne, har fint tolkats av Ola
Hansson i »Ett öppet ord»:

»Att veta så innerligt fast och visst, den livets lycka, som vi ej fått,

att lyckan slår ögonen opp till sist, att inne i våndan slumrar ro, —

att andra skörda, där vi ha sått, min enda, stora tro.»

Man drömde om ett nytt samhälle, en ny människa. Dessa drömmar
fingo näring i de läror, om det samtida och det framtida samhället, som
propagerades av den marxistiska socialismen. Denna fick under åttiotalet
två för det politiska och kulturella livet betydelsefulla företrädare i
akademikerna Axel Danielsson, som utgått ur ett provinsiellt proletärhem, och
Hjalmar Branting, som vuxit upp i ett borgerligt huvudstadshem. Båda
hade förbindelser i de unga litteratörernas kretsar, och båda uppträdde
ibland som litterära kritiker. Strindberg, som prövade epokens alla nya
åskådningar, tog en tid starka intryck av äldre och yngre socialistiska
tankegångar, särskilt märkbart i »Utopier i verkligheten» (1885), där han
i förordet förklarar: »När man säger sig vilja bekämpa socialismen, så
utsäger man en lika stor dumhet som om man skulle vilja säga sig bekämpa
politiken. Det är nonsens helt enkelt». I novellen »Nybyggnad», som är

Sv. folket genom tiderna X. — 19.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free