- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
306

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skolor, kaserner, hotell, järnvägsstationer, broar, varuhus etc.
Stadsarkitekturens våldsamma expansion och industrialismens mäktigt pådrivande
krafter voro de nya faktorerna.

Arkitekturens nyttosida beaktades sålunda under det nya århundradet
i stegrad grad för att under nästa sekels första årtionden inriktas mot
funktionalismen, den renodlade behovsarkitekturen, som med användande av
teknikens alla hjälpmedel söker möta det moderna livets skiftande anspråk.

Men vägen fram till funktionalismen ringlar sig under ett sekel genom
en djungel av romantiska hugskott, historiska »stilar», påkostade
världsutställningar och en ständigt stegrad serie av tekniska uppfinningar och
upptäckter av förbättrade konstruktioner och material, varvid slutligen
järnet tilldelades den kanske viktigaste rollen i utvecklingen.

Sverige deltager i denna utvecklingsräcka efter måttet av sina krafter
— också vår mångskiftande byggnadsverksamhet under 1800-talet hade sin
främsta inspirationskälla i förgångna tiders och delvis främmande
kulturkretsars formförråd. Också vi prövade nya konstruktioners bärkraft.
Rid-darholmskyrkans nygotiska järnspira efter branden 1835 (se bd 8, sid. 228)
kan tjäna som exempel både på historisk eklekticism och tekniskt
experiment.

Ingenting av verklig vikt utanför landets gränser undgår de vaksamma
svenska 1800-talsarkitekterna, av vilka många — liksom de under föregående
sekel — började sin bana som militärarkitekter och fortifikationsmän, en
Fredrik Blom, en Carl Fredrik Sundvall, en Gustaf af Sillén, en Adolf
Wilhelm Edelsvärd, den sistnämnde framstående stationshusbyggare åt
Statens järnvägar. De fortsätta att resa och hemföra idéer som före dem
Tes-sinarna och Hårleman samtidigt med att de odla lärdomarna från det egna
landets byggnadskonst. Man kan med lätthet iakttaga, att vissa sega drag
i svensk byggnadstradition, den Tessinska klassicismen, senare nyantiken
och dess slutfas, empiren, hålla sina positioner allt under det nyheter
blomma upp och snabbt vissna ner. Växelspelet mellan klassicism och
romantik under 1800-talets förra hälft illustrerar detta klart. Och alltjämt
sätter ett sådant dialektiskt samspel sin prägel på svensk
arkitekturutveckling. Hur snabbt följde icke på Stockholms stadshus’ nationellt romantiska
tegelbygge det antikiserande Stockholms konserthus med dess smäckra
ko-lonnfasad vid Hötorget! Och hur tvångslöst kan icke Statens historiska
museums modernt sakliga nybygge (1939) fogas till Fredrik Bloms stramt
nyantika kasern från 1810 (förr Livgardets till häst, senare Positionsartille-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free